sånt som inte får plats i andra kategorier

Bokläsning. Och reflektioner

december 1, 2010

Jag läser boken Engångsligg av debutanten Josefin Palmgren just nu. Det gör mig mycket sorgsen. Den är ett strålande exempel på en i många kretsar eftersträvansvärd nihilism, på hur man nuförtiden visst är häftig och rolig om man driver runt och vägrar tillskriva saker något värde.

Förvisso har den sina bra stunder, något tillfälle då den kanske även är lite rolig; den påminner lite om en av mina favoritböcker sedan många år tillbaka, Speak (svensk översättning Säg något) av Laurie Halse Anderson. Skillnaden är att Speak har ett psykologiskt djup och en handling, medan Engångsligg mest är ett skrapande på ytan i en ytlig och kall värld. Extra irriterad gör det mig väl för att jag själv skrev liknande texter någon gång för kanske ett år sedan, när jag var en nybliven olycklig sjuttonåring som var ganska bitter på världen och trodde att texter om sexuellt provokativa tonårsflickor i destruktiva sammanhang var det intressantaste som fanns.
Det är det inte.
Ärligt talat är det ganska tröttsamt.

Det är så lätt att vara bitter och få det att verka djupt och häftigt. Det är väl många som blir lite fascinerade av någon som går runt och inte verkar bry sig. Men jag tråkas ut av en mentalitet, i böcker och i verkligheten, som bara tycks gå ut på att livet är meningslöst och att man ska hånskratta åt alla som ännu inte har förstått det. Cynicismen som genomsyrar det här samhället gör mig äcklad och framförallt sorgsen. Jag vill att saker ska få vara värdefulla. Jag vill att saker ska få ha relevans.
Jag önskar att folk kunde ha lite värderingar i stället för att driva runt och bara säga att allt är bra och det är ju oh-så-intolerant att våga tycka att någonting, någon gång, kan vara bättre än något annat.

Som när jag frågade en bekant till mig vad hennes kärnvärdering i livet var.
“Spänning”, sa hon.
Det var något av det sorgligaste jag hör den dagen. Hur bygger man en livsgrund som grundar sig enbart på spänning? Det låter mer som en hetsjakt efter nästa kick, samma tomma jakt som en knarkare som bara försöker få ihop pengar för nästa dos heroin.

Nä, tacka vet jag Finland. Det landet hade åtminstone lite själ kvar.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply