Sommaren börjar äntligen göra sig förståelig för mig.
Jag menar, jag har börjat förstå att den är här nu. Med massor av tid. Inte bara intellektuellt utan med känslan i magen, i kroppen, i huvudet. Jag går här och jag kan göra vad jag vill. Jag går här och jag är inte misslyckad. Hela mitt liv är inte ett misslyckande. Hela jag är inte ett misslyckande. Hela världen är inte ett stort svart hål. Det finns saker som kan bli bra. Det finns saker som kan göra mig glad.
Så kände jag inte halva maj och nästan hela juni. Men jag tror att lugnet börjar infinna sig nu.
Det verkar bli en bra sommar. Min roman känns nästan klar, fast när det känns så är det många tiotal sidor kvar att skriva egentligen. Men det känns inte som någon stress. Den blir. Det är ändå bara första utkastet.
Jag tror jag ska börja göra upptäcktsfärder igen. Gjorde en del redan förra året. Jag, en karta, gator jag inte gått på förut. Ska resa runt till platser, små städer och orter och konstiga ställen, bara för att. Har ett sådant där sommarkort på bussarna i Uppland, så jag åker bussar gratis. Jag, en kamera, långa promenader i solen med nyfikenhet och tankar som sällskap. Besöka caféer och studera folk. Dricka te och äta en chokladboll. Lyssna på alla ljud man aldrig hör förrän man lyssnar.
Ett slags hemlighetsletande. Världen är full av hemligheter, förstår ni. Det är bara att ingen tar sig tiden, välmåendet, existenshanterandet att upptäcka dem.
Kanske att den här bloggen blir fylld av små hemligheter under sommaren. Eller så blir det bara bilder på platser jag besökt, människor jag mött, och texter om hur söta tanter är när de äter kanelbullar.
Jag tror att det blir bra, hursomhelst. Bra är vad det blir.
No Comments