(Bild från maj. År går snabbt och skrämmande långsamt på samma gång, så som världen alltid är.)
Idag är en sådan dag då jag känner för att hoppa av skolan, hoppa av allt politiskt, hoppa av dramaassistent-på-barnkör-grejen, hoppa av alla vänner jag någonsin haft, hoppa av oboen, hoppa av att städa (hmm, rättelse: jag har hoppat av städandet för länge sedan. Kan illustrera detta med bilder från mitt rum inom kort.), hoppa av alltihop.
Inte för att det inte är roligt.
Världen är jätterolig.
Men jag vill dricka te och redigera min roman. Jag tror faktiskt att det är vad jag vill göra allra mest just nu.
Fast kanske är det bara att det skulle se så snyggt ut, i teorin liksom. Leva på nudlar i en skabbig lägenhet någonstans, skriva litterära mästerverk som ingen vill publicera. Sitta på caféer och dricka espresso. Jag återkommer ständigt till den där espresson, det är min nya besatthet.
Jag tror jag borde sluta kalla min roman för "min roman" och kalla den för dess titel i stället. Det kanske skulle skapa mer distans.
Å andra sidan brukar väl folk inte sluta älska sina barn bara för att de har slutat kalla dem "mitt barn" och faktiskt bestämt sig för ett namn.
No Comments