Tiger

Jag hade egentligen tänkt skriva om politik här. Inte så konstigt, när man har varit på Luf-kongress. Men det skulle handla mer om min syn på det hela, och framförallt hur mycket den ändå har förändrats det senaste året. Det skulle vara en liten berättelse om varför min politikblogg är lösenordsskyddad och har varit det ett bra tag nu, och om varför den kanske ska öppnas snart igen, men då med alla gamla inlägg raderade.

Jag hade också tänkt skriva ett inlägg om våren 2007, med roliga högstadiebilder på mina fina vänner som inte blev mina vänner förrän då. (Och som jag snart ska till Gräsö med, och som jag är så glad att jag blev vän med till sist, trots allting.)

Men så smög sig min stora kärlek in i rummet, och jag kunde förstås inte tänka på något annat än honom.
Detta är en av de mest bedårande män jag träffat på länge. Han springer in i mitt rum och tar mina strumpor, hoppar runt mina fötter och lägger sig och sover på min fäll.

Det finns finare bilder på honom, då hans rätta ägare faktiskt behärskar konsten att fotografera. Men hans oerhörda karisma gör honom förstås vacker genom alla kameror.

Tiger, som fick mig att inse det en av mina vänner försökt informera mig om mycket länge – att hundar i hög grad besitter alla de där egenskaperna som det gör en mest ledsen att de saknas hos människor. Till nästa hp-kongress med Luf ska jag motionera om att det borde vara en rättighet för alla borderline-patienter att få en hund, för att de aldrig skulle känna sig svikna.
Idag (eller imorgon?) försvinner han till sin rätta ägare igen. Mina udda strumpor stannar kvar som ett minne.

Kyssar&kärlek på er alla.