Pour rien

Jag vet att ni alla har väntat på det. Ända sedan jag började fascinera er med min djupa personlighet och bohemiska läggning. (Den underbara bohemen inom mig som är besatt av fysikformler och försöker dela in världen i trianglar och vinklar… hmm.) Och här är det! Ett hemma-hos-reportage och hos vår tids största artistiska profil, kvinnan som aldrig upphör att fascinera. Nettelblad-bloggen ger er idag exklusiva bilder inifrån det rum som i världspressen har benämnts som vår civilisations kreativa centrum. Välkomna in i Ulrika Nettelblads rum. Allt givetvis i sofistikerat svartvitt.

Notställ i förgrunden. Kamerastativ och egenskapad stor konst. I bakgrunden skymtar datorn där mästerverken som får kritikerna att gråta av lycka skapas. (Datorn där verken som får kritikerna att gråta i förtvivlan över vilken skit som skrivs i dagens samhälle får givetvis inte vara med i Netteblad-bloggen sofistikerade reportage.)

På bilden ses bland annat sko, en ryggsäcksgaranti, ett papper med HPLC (kemiska analysmetod)-kurvor och en läskmugg.

Alla sanna konstnärer befinner sig på vänsterkanten. Vad passar då bättre än att hylla en av vår tids stora hjältar?

Noter och konst. De kaotiska noterna kan analyseras som en symbol för en svajande själ, som måste tvingas fast – men med kärlek – för att inte falla.

Fin kultur i form av Harry Potter-affisch och Simpsons.

På bilden kan skymtas blodprovsstreckkoder, Marilyn Monroe-tändsticksask, skivor (Kent, The Knife, The Killers, Belle&Sebastian), biobiljetter på vilka det står "Från Liberala Ungdomsförbundet. Du är en klippa!), en Rubikskub, Simpsons säsong nio, skyddspappret till Ann Heberleins Jag vill inte dö jag vill bara inte leva, samt…

Chopins samlade verk! En konstnär måste lyssna på en annan.

… Organiserat kaos, tror jag att min värld kallas. Minus organiserat.