Make tea, not war!

Inne/ute-listor är alltid populärt på bloggar. Nettelblad kör självklart samma koncept, dock mer initierat. Ämnet är ständigt aktuellt – och har varit det de senaste 3000 åren. Med en sådan diger historia finns självklart många olika varianter, myter, påståenden. Jag ger er inte alla sanningen, men guidar er genom djungeln av smaker så att ni kan finna det bästa, fräckaste och mest intressanta
Jag talar nämligen om det som av många – i alla fall utav alla mina multipla personligheter, i kör – kallas för livets dryck: te!

Tebarometern v.44:

Den senaste veckan har, ur ett teperspektiv, handlat mycket om återupptäckter av gamla klassiker. Kanske inte det mest självklara för den genomsnittliga tedrickaren, men många av veckans sorter är sådant som gärna kan få ingå i basförrådet. (Ett slags teernas motsvarighet till den klädintresserades basgarderob.)
En del överraskningar nästlar sig dock in. Som alltid märks att det som till en början mest smakar märkligt ofta kan utvecklas till en stark favorit. En del kontroversiella smaker har på det viset letat sig in på listan.
Riktiga bottennapp hittar vi givetvis också denna vecka. Men glöm inte, mina vänner, att smaken är som en tesil! Uppdelad i små hål.

Hetast:
Körsbärste – en återupptäckt klassiker. Med fördel i roibosupplaga. Ett perfekt te för höstmyset, samtidigt som den sträva smaken alltid känns uppfräschande.
finns även detta i utmärkta roibosvarianter. Utmärkt för den som försöker hålla vikten, då det med sin runda, söta smak fungerar bra som ensamt fika. Den milda smaken gör detta till ett bra te för nybörjaren.
Mintte – gör sig mycket bra grönt. Klassiskt för den som söker uppfräschning. Även en ypperlig måltidsdryck, framförallt till tomatbaserade såser.

På ingång:
Mammas mirakel – Införskaffat på Tehörnan i Uppsala. (Se inköpsställen i slutet av inlägget.) Denna svarta teblandning, där smak av kvitten är den mest framträdande, är sannerligen unik. En anstrykning av ammoniak fick mig att tänka på fotsvamp, och en tesmakarkollega att associera till drömkakor. Det enda säkra är detta tes ljuvlighet, även om det till en början kan smaka ovant eller äckligt. Jag förutsäger ett accelererande beroende.
Persian Earl Grey – Nostalgi från mina tidiga år som tedrickare. Klassikern Earl Grey, men här med en touche av jasmin. Påste från Lipton, oväntat nog. 
Hallon/ros – rättvisemärkt grönt te. Med sin intensiva men rundade hallonsmak är detta te toppen på min vill-ha-lista.

I kylan:
Cold Season – Från Yogi. Denna aurvediska kryddblandning hade ett vackert och säsongsenligt namn, men det var också allt. Grönpeppar och apelsinextrakt är uppenbarligen ett big no-no i tevärlden.
Peaceful dreams – Från Four O’Clock. Ekologiskt och rättvisemärkt. Med en kamomill, hibiskus, mint och citrongräs ger en smak som är bortom denna värld. Tyvärr inte på ett positivt sätt.
Ingefärste från Dilmah – Medan Dilmahs påsteer generellt har god kvalitet, i smaker som mint och kamomill, är ingefärsupplagan ett riktigt bottennapp. Bränner i halsen och blir smärtsamt starkt. Ingefärste i sig är dock briljant; även en utmärkt måltidsdryck.

Inköpsställen och länkar:

Tehörnan – Brett sortiment, kunnig och vänlig personal. Beställning är möjlig från hemsidan, men har man vägarna förbi Uppsala är själva butiken definitivt värd ett besök.
Yogi Tea – Rättvisemärkta och ekologiska teer. Cold Season är alltså vidrig, men Choco-teet är helt fantastiskt.