God help me

Jag sover aldrig till tio.
Aldrig någonsin.
Jag brukar gå upp mellan sex och åtta.

Jag förstår inte hur jag har kunnat sova så länge.
Jag drömde om en konsert, och om en människa i min ryskgrupp, och ett café där de var hemskt rädda för terrorister, och därför vägrade de ta emot min novell i en skrivartävling.
Jag vet inte om det är värt att sova så länge för det.

Ångest, det är lustigt. Frågan är väl i och för sig hur mycket vettigt jag ändå skulle ha gjort under de två timmar jag förlorat.