Blixtgräs

(Januari 2004. Jag var elva år gammal och ja, jag analyserade precis lika mycket då. Jag var bara inte lika skicklig på att hantera analyserna i praktiken.)

Man vill äta kakan, man vill ha den kvar. Det är det som är hela mänsklighetens grej.
Jag tänker bara att jag tror att jag är ännu mer extrem i det där än vissa andra. Precis som jag är så extrem i allt. Som att jag vill ha och behålla den imaginära kakan så mycket att jag trycker den i mig för att sedan spy upp den och hålla kräkset i handen och le.
Inte rent faktiskt. Jag har aldrig varit någon vidare bulimiker, liksom. Men rent metaforiskt antar jag att det är ungefär så det är.

Sådana analyser kunde dras under helgen. I min ambivalens när det gäller att hantera stora grupper med många människor. Analyser måste dras. Fördelaktiga respektive dåliga rörelser genom rummet, om man har olika syften.
Hur människor placerar sig. Hur de behandlar varandra. Människors rörelsemönster i olika situationer. Vad de säger, i närhet av vilka.

Och jag, jag bara springer. Alltid. Mellan olika grupper och olika analyser, och sedan blir jag frustrerad för att jag aldrig kan bestämma mig. Jag fungerar inte så. Jag utesluter inte alternativ. En anledning till att jag faktiskt får så mycket gjort antar jag är för att om jag inte gjorde allting, skulle jag inte vilja göra något. Antingen lever man eller så gör man det inte. Det finns inga gråtoner och jag har alltid hatat de som tror att det gör det.

Kakor, de är trevliga. Jag tycker om att baka dem. När världen håller på att trötta sönder en kan man alltid baka en kaka, och då skapar man i alla fall någonting.
Mjöl över händerna smet under naglarna.
Ni borde läsa en bok, tycker jag. Om en bagare som står och gräver en massgrav mitt i vintern. Under övervakning av sin brors gamla historielärare. Allting hade kunnat vara så fruktansvärt annorlunda, deras konversation hade kunnat vara så fruktansvärt annorlunda. Men det är inbördeskrig.
Bagaren är fantastisk. Hans sätt att beskriva bakning är nästan erotiskt. Det underbara i ordning. I att göra på ett visst sätt och garanterat veta vilka verkningar det får.
Kanske att han försöker förklara det för Läraren. I alla fall en aning, för att få en paus från sitt massgravsgrävande.
Schopenhauers telescope heter boken. Den är skriven av Gerard Donovan. Jag är lite betagen.

Nu vet jag inte längre vad jag pratar om.