Polypot

Snö, snö, snö. Dagen är snökaos, snöstorm, insnöighet, och det var inte ens förrän nu jag insåg vilka roliga överförda bemärkelser som kan dras kring detta; skämt i mitt huvud om kodnamn som endast särskilt utvalda läsare skulle kunna förstå sig på.

Idag är jag duktig, riktigt duktig. Sugenhet på god mat övervann social ångest och jag åkte med klasskamrater till skola med god lunch. (Vår skola är såpass liten och central att vi äter vart vi vill på de andra gymnasieskolorna, i stället för att ha en egen matsal. Eller, ja, vi har ju vårt kök. Så man kan laga mat också.) Det var snö i huvudet och snö i världen, jag iakttog och analyserade men jag lyckades upprätthålla delvis korrekta konversationer också. Jag har alltid varit skickligare på sådant än jag tror.

Jag har även fått tillbaka ett matteprov, men det var fyllt av feberfel och märkliga lösningar som jag i normala, osjuka tillstånd aldrig skulle ägna mig åt. Jag tänke därför aldrig prata om provet igen.

Däremot har jag räknat massor av tal idag som faktiskt gått bra. Jag och mitt rabarber/grädd-te dansar ömma kärleksvalser tillsammans. Och matteboken, och den mystiska fysikboken skriven i Comic Sans som jag hittade i en hylla. Och det faktum att jag gjorde klart alla irrelevanta, enkla läxor (engelska, svenska, blablabla) i helgen, så nu kan jag fokusera på de viktiga sakerna. Matte, fysik, kemi.

Snön är bra. Världen försvinner i ett täcke av något annat, och ingenting behöver riktigt vara på riktigt.

Jag älskar.