fingerspetsar

Jag tycker om skuggor av folk som cyklar i solen.
Jag tycker också om doften av croissanter, doften av bensin, av våt asfalt.
Jag tycker om människor som håller sin kopp med båda händerna när de dricker te, och sträcker ut och liksom klamrar fast fingrarna runt den. (Min vän Lena gör alltid det.) Människor som går väldigt lätt över marken, som om de hade fjädrar i fötterna. (Min vän Emma gör alltid det.)
Jag tycker om strukturer. Framför allt hos andra människor. Jag tycker om att sluta ögonen och röra med fingertopparna vid andras ansikten. Saker verkar alltid så annorlunda när man blundar.

Jag tycker om morgnar när solen precis har gått upp och det fortfarande är kallt. Eller man har varit vaken hela natten och är torr i halsen.
Och jag tycker om kvällar, och nätter. Jag tycker så mycket om neonljus och vakenhet och känslan av magi som alltid infinner sig mer när det nästan är natt. Jag älskar att vara uppe och vara genialisk när resten av världen sover.

(Jag tycker inte om paprika, huvudvärk och vissa av dagarna mellan kvällarna och nätterna.)

vad jag vill ha sagt med allt det här tror jag är att det har varit en väldigt väldigt jobbig vår. Vilket kanske inte är så uppenbart, men jag har alltid pratat en massa i kod.
Men jag tror att det kanske blir bättre nu.