I natt har jag drömt sådana där underbart sjuka drömmar igen. Äventyrsdrömmar, mycket. Ulrika springer och löser mysterier. Ulrika ligger gömd bakom stora kullar, i någon märklig variant av skyttegravar. Ulrika åker buss till evigheten. Ulrika springer till himlen.
Men det är bra, mina drömmar. Jag har lite skrivkramp nu, gällande romanen, mest för att jag har sådan prestationsångest. Blä på den. Men jag menar, om jag inte kommer på något smart, kan jag ju bara lägga in lite drömmar. I min fina psykologiska skildring kan någon plötsligt dra fram en kulspruta och döda alla. Med ett leende på läpparna.
Fast njaej, nej. Det skulle bryta stilen.
Ska nog ta en promenad och försöka vara smart i stället. Det brukar gå rätt bra.
0
1 Comment
jag drömde om dig inatt. jag och daniella hade åkt till nåt ställe med familjen, en typ av sommarställe vi ägde som egentligen inte existerar, och helt plötsligt var du där i tron om att du skulle uppträda eller vara med i en film och det var visst något sånt vi skulle göra allihopa, men det hela var väldigt konstigt och du hade liksom bestämt dig för att vara där på obestämd tid med oss i vår lilla stuga mitt ute i ingenstans.
det var grottor också. vi lekte i grottor. mer än så kommer jag nog egentligen inte ihåg.
lustigt. du kanske smög dig in i min dröm inatt?
kul att du har kommit igång med en roman. man borde kanske göra något lite produktivt på författarfronten också, antar jag. tyvärr är jag skitdålig på det där med att skriva, höhö. (avsluta? komplettera?)
drömmar är trevliga.