Apple blossom

Jag är väl någonstans en självplågare, som går upp en timme tidigare utan att behöva. För att räkna matte. Men det blir roligt, och framförallt behöver jag räkna matten så att jag kan göra franskan, ungefär.
Men ändå.
Masochist. Någonstans vill jag väl egentligen sova.

Nattens drömmar, eller snarare dröm, eller kanske två drömmar som växte ihop, var oavsett antal intressanta.

Jag drömde att jag medverkade i en reklamfilm som skulle vara för jämställdhet. Den var producerad i ett samarbete mellan Ica och Kappahl, och utspelade sig i en blandning mellan ett Ica och en skolmatsal.
Det var två reklamfilmer. I den första var man en kvinna (ja, man fick vara huvudpersonerna i filmen, det var lite som ett datorspel) som träffade en invandrarman – det var väldigt viktigt att en av personerna måste var invandrare, för det skulle ”främja jämställdetheten”, fast det tycker jag verkligen inte att det gör – och han bad henne att inte bara ligga naken vid filen (för det är ju normalt att man lägger sig naken i mejerirummet på Ica?) utan överallt i butiken. Sedan gjorde man det. Det var väldigt kallt. Senare har jag insett att den här drömmen nog påverkades av att jag hade tappat mitt täcke. Det var kallt.
Det andra spelet/reklamfilmen gick ut på att man fortfarande var en kvinna och en invandrarman, men den här gången var det kvinnan som skulle tvinga mannen att vara naken. Men då vaknade jag och tog tillbaka mitt täcke.

Sedan drömde jag att jag, Alexander, Mariana och en till f:are – senare även Hanna och Madde – hade varit på klassresa (lite lustigt eftersom vi inte går i samma klass) till Surahammar, där min söta vän Anina bor. Vi hann inte med bussen hem, så vi frågade om vi kunde sova hos henne. Både hon och hennes föräldrar var dock tvungna att lägga sig tidigt.
Jag tänkte att vi skulle sova efter ett tag, men sedan blev det inte så. Vi gick runt och viskade, om när vi senast besökt det här stället och sådär. Min hjärna berättade för mig i drömmen att det här egentligen var konfirmationslägret som jag och Mariana vara på i september 2006. Allting var lätt paradoxalt.

Sedan lade vi oss och tittade på tv. Allt kändes lite evigt och underbart.
Vi såg på Rosendals-kanalen (Rosendal är ett gymnasium, där ungefär alla från mitt högstadium går), för de hade tydligen en egen tv-kanal. Det var väldigt mycket reklam, annars påminde den rätt mycket om MTV.

Anina vaknade. Kom ner och pratade med oss, sa att det inte gjorde någonting att hon hade vaknat. Hon var väldigt vacker och alla charmerades av henne, och jag blev så glad för att alla vara söta och var vänner, men ville samtidigt känna att jag hade ensamrätt på Anina för hon var ju MIN vän.

Sedan kom hennes föräldrar också ner, för det hade blivit morgon. Hennes pappa jobbade tydligen i en leksaksbutik, där både jag och Hanna fick jobb. Hanna sa att hon var jättestressad för att hon inte hade något jobb och det fick henne att tro att alla andra var bättre än hon. (Fast i verkligheten städar hon ju på hotell, så då har hon ju ett jobb… hm.)

MEN EFTER DET hände det roligaste under hela natten!
Mina två drömmar smälte ihop!
Det visade sig att kvinnorna från Kappahl, som hade skapat reklamfilmerna, egentligen var onda. De hade manipulerat filmerna till att ha ett dolt budskap. Nu misstänkte de att jag hade insett det här, och skulle avslöja dem. Det hade jag inte, men i alla fall. De kom för att jaga mig. Allting blev lite härligt action-rulle.

Det var blod och döende personer och jag som satt och gömde mig för livet i en grushög bakom ett hus. Herr Sten låg också där i gruset och gömde sig med mig, fast jag aldrig har sett hur hon såg ut. Hon var lite som en dvärg.

Men det slutade lyckligt i alla fall. Såklart. Alla trodde jag var död, men jag sprang fram och visade att jag var levande i alla fall, i typisk filmanda, och alla applåderade och var lyckliga. De onda Kappahl-tanterna åkte till fängelset/dog.

Nätter, nätter.