Åh! Har haft körlördag hela dagen, vi genrepade konserten. (Som är på onsdag, mina vänner! Onsdag! Klockan halv sju i St Pers-kyrkan. Men jag ska tillägna den ett eget fantastiskt inlägg senare.) Det är så roligt. Jag har skrivit manus och regisserat och jag spelar solen och folk är planeter som snurrar runt mig, och det är så roligt och jag får spela teater och jag hade glömt hur underbart det är med en föreställning. Hela världen är som ett ljus av fokus mot onsdag. Jag är en scenmänniska. Och jag älskar känslan som blir i en grupp när man jobbar med en föreställning, och plötsligt inser hur bra det blir.
TEATERGRUPPER, GE MIG ROLLER. Skivbolag, gör mig till er nya fantastiska singer/songwriter, och avguda mig. Stå-upp-komikernas gud, gör mig rolig!
Jag är ganska uppåt, med andra ord.
1 Comment
Jag önskar att jag vågade stå på scen utan att dö av skräck typ. Jag får typ obehag om människor stirrar på mig för länge. Skrämmande.
Jag håller mig till platsen bakom kameran. Där är det bra.