(Choir sings: ”The Simpsons”)

Mitt favorit-simpsonsavsnitt för tillfället:
"Brother from another planet", säsong 3. (Den boxen som är blå, och som innehåller andra minnesvärda avsnitt som det när Homer ska klara sig utan öl i 30 dagar, när Ralph Wiggum blir hopplöst förälskad i Lisa på grund av ett fyndigt och bara lite välmenande alla-hjärtans-dag-kort, och när Bart faktiskt visar tendenser – redan i säsong 3! – på att han skulle kunna tycka bättre om Flanders än Homer.)

Brother from another planet går ut på att Bart börjar hata Homer, eftersom Homer glömmer att hämta Bart efter hans fotbollsträning. Bart ringer då en ideell hjälporganisation, Bigger Brothers, som tillhandahåller ett slags låtsatspappor, för barn som har förlorat sin pappa. (Typ gatubarn och sådana vars fäder har dött). Bart ljuger ihop en historia och får ett slags super-dad, som hämtar honom på sin motorcykel efter skolan, tar med honom på baseball-matcher, låter honom glidflyga och får honom att skratta.

Det som är så fantastiskt med avsnittet är dock att… just nu känns det i alla fall som att det har alla de bästa delarna av Simpsons. Jag tänker faktiskt inte utveckla vad det är, för jag känner att jag kommer bli lite halvt mobbad när jag säger "Utvecklingen och spelet mellan karaktärerna" och andra semipretentiösa saker, för Simpsons är underhållning, Simpsons är inte Donnie Darko, Simpsons är inte ens Harry Potter. Men i alla fall. Det är ett väldigt bra avsnitt.

För övrigt: Värt att notera är att far-son-temat faktiskt finns lite över säsong tre. Som jag sa tidigare är detta också säsongen där Bart går med i scouterna, och upptäcker att Flanders är en mycket vettigare och bättre pappa än Homer. (Simpsons – The movie-vibbar, någon?) Och Bart säger något om "The father/son-hike", och Homer skrockar "You have no son". Det avsnittet, alltså.

(nej, det fanns ingen poäng med det här inlägget. det bara uppstod)