Q

Sociala saker tröttar ut mig. Även sådant som att till exempel gå i skolan.
Man planerar vem man ska jobba med, i grupparbeten. Hur man ska jobba, och varför, och hur det ska redovisas. Man analyserar och försöker läsa av vad den andra personen egentligen vill. Man försöker bete sig trevligt.
Man ska äta lunch med folk, planera vad som borde sägas, och inte. Lagrar vad folk säger, ifall det skulle visa sig nyttigt, sådär för framtida behov. Eller kanske främst för att man är nyfiken och för att det kan vara intressant.

Studerar folks händer. I alla fall ibland. Det finns människor vars händer jag tycker mycket om.

vissa dagar bara struntar jag i alla människor och är otrevlig, tyst och ful. Men det fungerar inte heller. Jag är hela tiden påtagligt medveten om deras närvaro.
utan alla människor skulle jag mycket lättare bli ett geni. Det enda jag skulle göra var att begrava mig i världar av kunskap. Och skrivande. Och instrumentspelande. Och ja, det skulle vara njutbart. Jag skulle göra så mycket fantastiskt. Jag skulle vilja ha människors uppskattning, men det skulle vara på ett annat vis. Utan att jag riktigt behövde var involverad i det.

Kanske är det som gör mig mest sorgsen med social kontakt att jag inte orkar göra det tilll fulländning.
Eller kanske det faktum att om jag drog det till extremen åt andra hållet, om jag bara ägnade mig åt total ensamhet, så skulle jag lyckas med så mycket mer.
Men det är hemskt att säga. för been there, done that. Jag vet vad ensamhet innebär. Och ja, jag såg saker på ett annat sätt. Och jag skulle aldrig ha velat vara utan det. Men att själv välja det tillstånd, för en evighet framåt, gör mig livrädd.

Nu ska jag dricka körsbärste och plugga kemi. Jag tror att det kanske är det bästa sättet att lugna ner all hysteri som virvlar runt just nu.

kyssar.