Helg helg helg. För mig som totalt hyperaktiv innebär det ungefär att jag nu kan göra allting jag gjort och velat göra under skolveckan, fast tusen gånger mer. Eller snarare, jag planerar mindre social aktivitet än under den senaste veckan. För att sådant gör mig utmattad. I veckan träffade jag så mycket nytt folk att jag blev snurrig i huvudet. Om det är en sak jag inte är byggd för så är det nya människor.
(Om vilket man för övrigt skulle kunna berätta massor av lustiga anekdoter. På sättet jag alltid gör allting fullt av lustiga små anekdoter.)
Men nu. NUUU. Inte en massa människor, som högsta prioritet. Men andra viktiga aktiviteter, såsom:
Skrivande.
Upphittande av en fösvunnen föra-över-bilder-från-kamera-till-dator-sladd.
Uppackande av tillhöriheter som är fördelade på väskor, påsar och allmänt Ulrika-ist-lat-kaos.
Städande av rum.
Uppsättande på väggar av de femhundra miljoner teckningar som gjorts under veckan. (Jag håller på att tapetsera mitt rum med egna teckningar, ett projekt som hållit på ett tag men först nu verkligen tagit fart.)
Ringande av samtal (typ boka om psykologtid, få en läkartid för mina knän som är skadade i huvudet – en mycket intressant åkomma rent biologiskt/fysiologiskt, hmm.)
Spelande av diverse instrument. (Oboe, gitarr, flöjt.)
LYSSNANADE PÅ ÅTTIOTALSMUSIK. INTE FÖR ATT DET ÄR EN PLIKT, MEN ETT PEPPANDE.
baby don’t leave me this way oh baby don’t leave me this way
set me free
this way don’t leave me this way
she’s in the front of a magazine
do you wanna meet her again?
no no no no no no no
oh oh oh oh oh
SLUTSATS: jag är bäst. Jag har miljoner projekt i huvudet. Jag är… som jag alltid är. Jag sitter inte still. Det är nog inte min princip, någonsin, någonstans.
kyssar & kärlek gott folk.
2 Comments
Flöjt? Så spännande! Vad för sorsts flöjt spelar du?
Jag hatar själv när folk kommenterar bilden och inte innehållet, men jag har inte tid med mer nu och den där bilden. Den är helt fantastisk.