(Ja, jag överanvänder svartvitfunktionen. Samt min säng. Men, döm mig inte alltför hårt. Den här bilden hade så groteskt fula/tråkiga färger i original. Och min säng är magnifik.)
Det finns en kille i min klass, första gången jag såg honom trodde jag att han var alkoholist. Eller snarare, första dagen när vi började skolan konstaterade jag att han såg lite alkoholistiskt galen ut. Och senare, när folk frågade en vad man tyckte om gymnasiet i allmänhet, Spunk i synnerhet, sa jag att jorå. Det är bra. Vi har en alkoholist, samt en kille som går runt med en penna genom örat. Plus att vi får gratis frukt.
Men i alla fall.
Biologi A är i princip slut nu, och häromveckan satt därför vår biologigrupp och diskuterade världens undergång, ungefär. Folk tycker väldigt mycket om att göra det på Spunk. Och jag blir lika förvånad varje gång, för jag förstår inte hur de kan gå och vara så övertygade om den stundande domedagen och ändå inte begå rituellt självmord allihopa. Till och med gå runt och vara självgoda och lyckliga. Men det kanske ligger i mäns natur.
I alla fall.
– Vi kommer att se mycket stora förändringar inom min livstid, sa Alkoholisten.
Han pratar väldigt lustigt, så det är kul. Man kan alltid skratta när han pratar. Och jag tycker om att skratta så det är ju positivt. Men jag vet inte om jag tycker om tanken på stora förändringar. För jag vet hur jag är. Jag kommer att avguda dem. Jag älskar förändringar. Och någonstans älskar jag naturkatastrofer, dramatik och världsomvälvningar.
Sedan berättade Alkoholisten att hans pappa har byggt ett hus under marken i Dalarna, som ska vara till för hans barn, eller någonting ditåt. Ett helt självförsörjande hus som man kan ha som en liten fästning när Domedagen är här och vi alla håller på att gå under.
Länge leve Dalarna.
Men i alla fall.
Jag är så himla avundsjuk, har jag kommit fram till nu.
Jag vill också ha ett hus i marken. Om det är någonting jag vill ha, så är det ett hus i marken. Nu.
Jag skulle fylla det med böcker. Som en galen professor skulle jag sitta, isolerad i min källare. Aldrig se dagsljus. Läsa bok efter bok efter bok efter bok. Skriva böcker. Måla konst och tejpa upp den på väggarna.
Jag skulle ta en massa foton, så på det sättet skulle jag ju ändå få klä mig i fina kläder. Men jag skulle slippa att leva i verkligheten. Jag lever ju ändå inte i verkligheten nu, så på något sätt skulle det bara bli lite mer… definitivt.
Och jag skulle göra smarta saker. Skriva magnifika matematiska bevis. Komma med banbrytande teorier inom fysik, lära mig programmera. Skriva små politiska manifest och skapa några religioner, när jag ändå var i gång. Och spela in musik och bli världsberömd.
Mina vänner, jag är seriös. Just nu när jag har tråkigt sitter jag och inreder mentalt min mystiska källarboning. Jag har en tydligare bild av hur det ska se ut än vad jag har haft av något annat i mitt liv. Jag vet exakt, exakt, exakt. Jag ska bara bli multimiljardär så ska jag bygga detta eviga hus och bli evigt lyckligt.
Idag har jag suttit ute i ösregnet med världens vackraste Baby, hittat en bok jag längtat i månader efter på biblioteket samt sprungit fyra kilometer i kvällssolen. Med ny förbättrad tid. Så rent teoretiskt borde jag inte fly världen, för den är ju så otroligt vacker.
Men det är ju just därför. I praktiken blir saker aldrig lika vackra som i teorin.
Och därför kommer jag alltid att leva i verkligheten i min egen hjärna.
5 Comments
jag vill ha ett hus under vatten. med glasfönster. ett jättelångt bredd glasrör rakt genom någon ocean med en massa våningar, och ett tagfönster så jag får se stjärnorna och solen ibland. men under vatten. då hade jag mått bra. eller ett hus högthögthögthögt upp flygande bland molnen.
ett underjordshus skulle jag kunna tänka mig, men bara om det är utrustat med ungefär allt. jag vill kunna läsa allt, titta på vilken film jag vill, ha en paintballbana bredvid sovrummet eller ett bollrum att leka i. en biograf! och onödig popcornlukt från popcornmaskinerna eftersom jag inte äter popcorn. men det tillhör.
JAG VET EN SÅN PERSON OCKSÅ. Inte en alkoholist, men en drogmissbrukare/sömnlös. han har jättestora, nästan svarta, påsar under ögonen! får ögonen att se komplett hysteriska ut.
”Nothing is as good as your wildest fantasy.” Jag tror det citatet kan vara anledningen till att Choke är min Palahniuk-favorit.
DU ÄR SNYGG NÄR DU LER SÅDÄR. Och det är inte sådär hemligt eller mystiskt utan det är verkligen ett HEJ JAG ÄR GLAD-LEENDE. Monroe-leende!
När jag var liten så ville jag länge bo i ett gömt hus under en motorväg eller en järnväg. Med en liten lucka och en ljudisolerad lägenhet där nere som skulle vara otroligt mysig.
Jag ville sen bo i ett högt torn långt långt borta, jag skulle ha obegränsat internet och den mängden mat jag behöver. En helikopter, så att om jag skulle behöva lite social kontakt, kunna flyga in till civilisationen.
Jag ville också bo högt uppe på ett berg bland molnen ett tag men, jag har nog insett att jag aldrig skulle klara den isoleringen. Jag är för beroende nu.
Ey, problemet är nog att det är väldigt svårt att bli självförsörjande. Har diskuterat det förut och minns att hönor var inblandade.
Och med el och internet vet jag inte om det räknas som självförsörjande, si la ligne électrique serait damagée, exempelvis, skulle du väl behöva ett samhälle eller något som kom och hjälpte dig…
och jag kommer också ihåg att du berättade att jordan alltid bjöd er på fika!