Det är lite som basilisken i Harry Potter.
Ni vet, i tvåan. Hermione kommer på att det är en basilisk som rör sig i rören på Hogwarts. Eftersom basiliskens blick dödar, ska man ha en spegel att använda för att se sig om runt hörn med, eftersom man då bara blir förstenad; man möter inte blicken direkt.
När jag är på Rosendalsgymnasiet (där ungefär hela min gamla skola går, och som jag besöker ibland eftersom jag går Spunk och då har vissa lektioner är) borde jag verkligen ha en spegel med mig och se mig om runt hörnen för att förhindra att jag råkade se sådana jag får ont i magen av.
Eller så inser jag bara hur mycket bättre jag är än somliga.
Vladi P. och reaktioner, man tänker och funderar. Ingen vill ledas in i en ny höst 2005.
Utom jag, förstås.
Mitt skrivande har för övrigt återvänt.
2 Comments
Vet du vad jag fascineras av hos dig? Det är att du lever i det förflutna, eller snarare att du hela tiden återkommer till det i dina skriverier. Jag gör det ganska mycket själv, tror jag, men det skrämmer mig lite, eftersom det känns som att jag begränsar mitt liv till någonting som inte finns längre, om du förstår vad jag menar?
Jag tänkte bara… hur känner du det? Det är kanske bara jag, jag har alltid varit rädd för att fastna. Ändå är det precis det jag gör.
SKRIVANDET