Horisont

Det är nästan aldrig som jag använder foton jag inte själv har tagit i bloggen, längre. Det känns ju bra. Eller något. Jag har bara inte orkat lägga in bilder på datorn på länge nu. (Intresseklubben antecknar…)

Väldigt, väldigt trött. Igår var dock trevligt, var på julklappsutdelning hos Hanna, tillsammans med alla de gamla söta människorna jag umgicks med när jag fortfarande gick på Erikserbergsskolan. Jag fick jättesöt tröja, underbara leopardhanskar, en tjusig jättelik chokladbokstav, och helt fantastisk åttiotalsmusik. Missade jag något nu? Inte bra om jag gjorde det. Elakt mot den som gav det i så fall. Om det är fallet tillåter jag intensiv misshandel och spottande på mig, okej?

Men nu ska jag vara hemma fram till jul. Det känns väldigt bra. Städa massa. Och läsa bra böcker och vända på dygnet. Och börja rita igen! Och skriva. Jag vill verkligen fortsätta skriva egentligen. Jag insåg det, när jag skrev den där novellen på engelskprovet, att när man verkligen sjunker in i skrivandet… Jag vet inte. Varje gång jag slutar skriva hugger jag ju av mig benen men jag glömmer hur det kändes att inte gå. Ungefär.
Nu: frukost. Pasta och sataysås, och lite frukt. Min standardfrukost, för eventuella intresserade stalkers.

SO LONG!