att skriva

En skrivprocess, del 3: Vardagsskrivandet

augusti 28, 2021

Regnet kommer som en lättnad. Jag drar in frusna fingertoppar i jackärmarna när jag cyklar om morgonen. Duggregn i ansiktet väcker mig till liv. Sommarhetta och ljusa kvällar bär på en viss typ av förväntningar, höst i antågande på en annan sort. Jag klarar de här förväntningarna bättre. Är bättre på att hitta glädjen i motvind och uppförsbackar än susande på platt mark en ljum morgon i maj.

Men för skrivandet bjuder vardagslivet på utmaningar som sommartiden inte gjorde. När sommaren var timtal är vardagslivet minuter, när sommaren var rastlösheten och längtan efter struktur och substans som kunde fyllas med skrivrutiner är vardagslivet struktur och substans så det räcker och blir över. Om sommaren kan jag ge skrivandet min bästa tid, morgontiden. Lättheten innan en dag hunnit tynga en med sina göromål och bekymmer. I den här höstens vardagsliv är det inte möjligt. Det finns perioder när det varit det – när jag har kunnat börja också vardagsdagar med att skriva – och för den som känner liknande om morgnarna kan jag rekommendera det. Att prova vad som händer när skrivandet inte är det som finns kvar när resten av dagen är gjord. Att känna vilken energi som kan bära en genom en dag om man börjar genom att göra något man älskar.

Vardagsskrivandet handlar om att forma möjligheter, men också att acceptera möjligheternas begränsningar. Som så mycket annat i livet en balans mellan att skapa förändring och acceptera det oföränderliga. Jag accepterar att jag inte kommer åt min bästa skrivtid, men jag tillåter mig inte att lägga skrivandet helt åt sidan. Istället undersöker jag hur jag ska göra den skrivtid som är möjlig så bra som möjligt. Även om jag inte kan börja min dag med att skriva, kan jag börja en del av min dag med att skriva. (Jag skrev här om att dela in dagarna i olika sjok.) En fälla jag lätt går in i om jag måste skriva på kvällen är att skriva först när allt är klart. De sista minuterna innan läggdags. Men då är jag trött. Skrivandet blir inte lika njutbart, det blir svårare att komma åt de goda idéerna. Istället försöker jag börja kvällen med att skriva. Precis som med morgonskrivandet ger det en injektion av energi som jag bär med mig genom resten av det som är kvar i min dag.

Jag skriver inte länge. Den senaste tiden sällan mer än en kvart. Vissa dagar har jag satt en timer på fem minuter och det har fått räcka. Men jag skriver varje dag. I den här processen är manuset så skört, och spretigt, knappt ett manus, mer en nedskriven vision. Om jag slutar skriva på det kommer jag att tappa kontakten med det, och det är så otydligt ännu att trådarna är svåra att fånga upp i efterhand.
Så jag skriver varje dag, jublar när det flödar fram, accepterar när det bara finns några minuter och det jag kan rapportera in i statistiken är tjugofem skrivna ord.

Idag har jag skrivit i 41 dagar i sträck.
Det hade inte varit möjligt om jag inte accepterade att målet är att varje dag skriva något i mitt manus, om så bara en enda mening.

Ibland när jag skriver tänker jag på vilket mastodontprojekt det här har visat sig vara, ju mer jag skriver och upptäcker min berättelse. Väldigt, myllrande, vidsträckt i tid. Hur ska jag hålla läsaren intresserad av allt det här, hur ska jag hitta tonen, hur ska jag hitta fram till människorna, hur ska jag någonsin klara av att ro en sådan komplex roman i hamn.

Ibland när jag skriver tänker jag: varför kunde jag inte bara skriva något som var en kopia av Lauraprojektet, så att jag kunde känna att jag gör något jag klarat av förut.
Ibland tänker jag att givetvis är det därför just den här berättelsen kom till mig. För att jag ville lämna ett annat projekt bakom mig, vila ifrån det på riktigt, från den där rösten som så länge varit så stark i mig, från den där berättelsen som jag kanske måste in i igen någon gång men inte just nu.

Ibland när jag skriver tänker jag för länge på dessa saker.
Påminner mig om att skrivprocessen har så många faser, och nu är inte fasen för att tänka på allt det enorma i det jag försöker åstadkomma.
Nu är inte tiden för att tänka, nu är tiden för att skriva.

Alla andra bekymmer kommer senare.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

+11

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Johanna september 2, 2021 at 10:24 f m

    Bra idé med timer för skrivandet! Jag har helt tappat bort mitt skrivande… jämfört med fotograferandet som är det primära nu så känns skrivandet som ett hotfullt berg jag måste våga börja klättra uppför igen. Det tar emot, där uppe står alla förväntningar och lfinar ner mot mig. Yayks. Men det där med timer på 5 min känns som en skitbra grej!

    0
  • Leave a Reply