sånt jag läser

Böcker som inspirerat mitt skrivande: Maskrossång av Hilde Hagerup

juli 23, 2021

Ulrika Nettelblad läser Maskrossång av Hilde Hagerup

Jag hittade en bok som jag läste som barn, och herregud vad bra den var. Jag har länge vetat att norska författaren Hilde Hagerups ungdomsböcker präglat mig och mitt skrivande. Hon har en förmåga att beskriva skeva karaktärer i det smärtsamma maktspel som kan ske i brytpunkten mellan barndom och tonår på ett sätt som kryper in under huden på en. Debutboken Vågbitar har jag inte läst på många år, inte vågat återvända till av rädsla för att bli besviken, eftersom jag minns hur den gick rakt in i mig när jag var tio, elva, tolv och själv skulle navigera i de landskap av förändring som åldern Hilde Hagerup skildrar innebär.

Och så hittade jag hennes tredje bok, Maskrossång i hyllan. Det enda jag mindes var att jag inte varit lika hänförd av den som Vågbitar, och jag började läsa utan några stora förväntningar, bara för att upptäcka ett litet universum som helt uppenbart dröjt sig kvar i mitt undermedvetna, satt prägel på mitt eget skrivande, smugit in enstaka detaljer i den roman vars första utkast jag skrev minst tio år efter att jag läst den här boken.
Jag tror att jag hade glömt bort den för att den blev för obehaglig för mig, då.
Det är lättare att läsa om att växa upp när man inte själv behöver göra det mer.

 

Citat ur Maskrossång av Hilde Hagerup

Maskrossång handlar om Gerd, vars pappa är död. Han dog när han var ute på havet en morgon med Gerds storasyster Siw . Stormen kom och Siw flöt upp på stranden på en träplanka. Pappans kropp hittades aldrig. Sedan dess kan Siw inte sluta sjunga. Hon har en vacker röst, men den brister ut i sång utan att hon själv kan kontrollera det. Siw är den sköra, det är Siw det är synd om. Gerd är den bråkiga, ”pojkflickan”, den som aldrig bara kan hänga tvätten, ta hand om disken, lyssna på läraren. Gerd är den som har dåligt inflytande på bästa vännen Kajsa, får med henne på upptåg som Kajsa kanske inte vågar, egentligen.
En dag flyttar en ny familj in i samhället där Kajsa och Siw bor. Dottern i familjen är Maja. Maja, som är söt och hel och ren. Maja, vars familj är kristna och rika.
Maja, som tränger in i vänskapen mellan Gerd och Kajsa, spelar ut dem mot varandra.

Citat ur Maskrossång av Hilde Hagerup

Berättandet i Maskrossång är precist och avskalat. Ett klart, rakt språk utan överflödigheter. Gestaltningen är kraftfull – Hagerup har ett öga för de små detaljerna i maktbalans och samspel som kan vara avgörande om man är tre tjejer som är typ tolv år. Vem som blir bjuden på middag när man är hemma hos någon. Vem som får ha sin sovsäck i mitten när man ska sova över. Och hon har ett öga för hur det är att vara fel, vara skev, vara för mycket. Hagerup ger en plats för den smutsiga olyckligheten, den där man inte bara är ett offer utan också en förövare. Hon låter oss följa en huvudperson som gör osympatiska saker, men som ändå går att känna sympati för. Hennes kantighet. Hur det är att inte vara älskvärd, kanske inte heller önskvärd.

Citat ur Maskrossång av Hilde Hagerup

Karaktärerna är utmejslade med en sådan precision, den karga havsmiljön en självklar bakgrund. Ibland har jag undrat varför jag skrev en roman om skärgård och hav, en vinter uppe i Umeå, långt innan jag flyttade till Åland. Men jag läser Maskrossång och märker att härifrån kom det, fascinationen för stormarna i kontrast mot den inre turbulensen, dynamiken i vinter och sommar på en plats som präglas av sina turister. Det är en bok som måste smugit sig in i mig, och stannat där, och när jag läser om den förstår jag precis varför.
Det är länge sedan jag läste något och tänkte jag önskar att jag hade skrivit det här men med Maskrossång blir det precis så, här finns allting jag älskar: det sneda och vinda, det outtalade, det smärtsamma, spänningen i de små skiftningarna.
Och mörka vändningar, en becksvart humor.

Citat ur Maskrossång av Hilde Hagerup

Citat ur Maskrossång av Hilde Hagerup

Jag läser, lider, förundras och känner tacksamhet över att inte längre vara tolv.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om böcker och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
Mina texter bortom bloggen hittar du här. 

+7

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply vad jag läste. sommaren 2022. - Nettelblad september 2, 2022 at 2:00 e m

    […] Böcker som inspirerat mitt skrivande: Maskrossång av Hilde Hagerup […]

    0
  • Reply vad jag läste. oktober 2022 - Nettelblad november 28, 2022 at 5:01 e m

    […] Böcker som inspirerat mitt skrivande: Maskrossång av Hilde Hagerup.  […]

    0
  • Reply sånt jag läste. oktober 2023. - Nettelblad november 24, 2023 at 9:31 e m

    […] finnas i en på ett annat sätt. (Jag har skrivit om sådana böcker: om Diva, om Fight Club, om Maskrossång.) Jag låg om kvällarna och läste Blonde av Joyce Carol Oates, som jag läst när jag var tolv […]

    0
  • Reply bokbuffén. 2024. - Nettelblad januari 3, 2024 at 1:57 e m

    […] tidigare på bloggen, böcker som gjort något för mitt skrivande: Diva av Monika Fagerholm, Maskrossång av Hilde Hagerup, Fight Club av Chuck Palahniuk. Nu vill jag tillbaka till andra gamla minnen. […]

    0
  • Leave a Reply