sidensilke

blablabla  

•-          Johnny, sa jag. Johnny jag tror att du har lyckats med det du ständigt föresatte dig, eller hur?

Han höjde på ögonbrynen. Kanske att han log. Kanske att han log ett snett Johnny-leende.

•-          Och vad skulle det vara, Jackie-boy?

•-          Att besegra tiden. Du har ju alltid velat besegra tiden, eller hur?

Han nickade.

•-          Övervinna och krossa den, så att säga. Och hur menar du att jag skulle ha gjort det, Jackie-boy?

Hans kalla röst, hans smala ögonbryn, hans varggrin genom mörkret. Varje del av hans uppenbarelse och jag hade kunnat döda för det.

•-          För att du har övervunnit all kronologi, sa jag. För att du har övervunnit det enda som någonsin verkade logiskt med tiden. Du har övervunnit allting som har en början och ett slut, allting som är mätbart. Du har tagit över tiden.

Kanske att han skrattade nu. Ja. Kanske. Det vore inte så märkligt. Hade jag vistats med någon som svamlade hälften så mycket som jag gjorde hade jag också skrattat, jag hade slängt huvudet bakåt och hånskrattat.

  Kanske att jag slängde huvudet bakåt. Kanske att jag slängde huvudet bakåt och hånskrattade åt mig själv.

•-          Du uppslukar allt jag någonsin har varit. Du är som tiden som snurrar runt, runt, och jag får inget grepp om det längre. Jag får inget grepp om någonting, för i helvete.

Hans sneda leenden. Hans tänder som glimmade genom mörkret. Hans händer, när de långsamt strök mig över ansiktet, håret, huden, om än kanske bara för att få mig att för en gångs skull hålla käft.

  Men jag tillbringade inte fjorton år i tystnad för att bli tystad av någon som aldrig skulle kunna älska mig som jag älskade honom.

•-          Du är min början och mitt slut, sa jag. När man älskar dig, Johnny, det är det som är så lustigt. Det finns alltid en början men det finns aldrig något slut. Det går inte att sluta älska dig. Som att du långsamt förstör en. Förstår du det? För fan, du kommer att förstöra mig! Jag kommer inte att sluta älska dig förrän jag dör. Förstår du det! Jag kommer att dö för dig. Det är ju så patetiskt.

•-           Det är den sortens kärlek vi alltid hånskrattade åt, Jackie-boy, sa han.

Jag nickade. Jackie Jackie nickedocka, hur skulle jag ha kunnat göra något annat än att bekräfta det? Den sortens kärlek vi alltid hånskrattade åt, för att det var så tragiskt att förlora sig så till en annan människa.

•-          Men vi har ju gjort det båda två, eller hur? flämtade jag. Förlorat oss i all den patetiska vilja att dö för någon som vi aldrig trodde att vi skulle uppleva! Jag för dig. Du för Donna.

Han slog ner blicken, vände bort huvudet, försökte undvika mig.

•-          Jackie, viskade han. Du vet att jag älskar dig.

Som att jag slutligen skulle tappa alla koncepterna. Som att kanske, äntligen att det kunde vara här det slutligen gick över.

•-          Älskar du mig som du älskar henne?

•-          Jag tror inte att du förstår hur otroligt mycket jag älskar dig.

•-          Skulle du kunna dö för mig som du skulle kunna dö för henne?

Han slog händerna, armarna, kroppen för ansiktet. Kröp ihop i fosterställning, som att jag långsamt höll på att ha sönder honom. Jag önskade att jag hade kunnat göra åtminstone det. Att jag åtminstone hade kunnat slå honom sönder och samman.

•-          Skulle du dö för mig? Skulle du dö för henne?

Jag lyfte mina nävar och slog. Jag lyfte mina nävar och bankade, bankade mot hans kropp, men det hjälpte inte. Slagen träffade aldrig med någon kraft. Som att han hade en osynlig sköld omkring sig. Som att han alltid hade varit för vacker för att kunna älskas.

  Han grät nu. Eller jag tror att han grät, för hans kropp skakade. Darrande, hulkande, hostande.

  Jag lutade mig fram mot honom och väste i hans öra.

•-          Skulle du kunna dö för mig?

Hans leende när det glimmade i mörkret. Hans ansikte, tätt intill mitt. Hans ögon, kisande, halvslutna, och doften av hans svett och hans hår och hans hud, så tätt intill min.

•-          Men det är ju så enkelt, Jackie-boy, viskade han i mitt öra. Jag skulle kunna dö för vad som helst.