för evigt ung

Jag tror att det börjar lukta höst ute nu… eller så är det bara jag som hoppas för mycket. I vilket fall som helst gör det mig galen för jag har alltid älskat hösten. För att hösten är början på nya saker, avslut av allting annat. För att man kan andas luften och för att man får struktur i sitt liv efter långa och förvirrade somrar. Hösten är medan allting fortfarande känns roligt, innan man har hunnit tröttna på allting.
Eviga leende infernon. Just nu skriver jag som en galning på JJ. Romanen. Min tidsplan är att försöka börja skicka in till förlag någon gång i december, januari. Det är mycket tid, men ändå inte obegränsat. Så att jag inte faller samman av stress men så att jag förhoppningsvis gör någonting. Om inte annat så för att inte förlora min stolthet.

Ute luktar det löv och solen faller i andra vinklar. Det är trots allt slutet av augusti. Det är lite fint. För ett år sedan var jag en väldigt annorlunda. Men så tenderar det i och för sig alltid att vara. Och jag menar, det är ju trevligt att inte springa i cirklar, i alla fall. (Fast sedan gör jag ju det. Också.)

Imorgon börjar skolan för mig. Det ska bli intressant. Jag tror att det är bra för mig att ha någonstans att gå runt… och dessutom ska jag läsa ryska. Och äga alla totalt.
Det blir finemang ska ni se.