Man blir refuserad och de säger det är så svårt med noveller men skicka gärna romanen du skriver på när du är klar och ibland, ganska ofta, tänker jag när jag får de där svaren att jag vill inte. Vill inte skicka in den där romanen jag skriver på för jag vill inte höra att den är för mycket si eller för lite så och sedan vrida och vända på dess innanmäte tills den är en salig röra av oigenkännlighet.
Ingenting har fått mig att ifrågasätta viljan att bli publicerad författare så mycket som att leva i det här gränslandet till att bli det. All den luddiga kritiken gräver sig in i min hjärna och nästlar sig in i mitt skrivande och när ett förlag säger att stilen inte är tillräckligt utpräglad och ett annat säger att den inte är tillräckligt genomarbetad och ett tredje säger att det här är otroligt bra men de måste skära ned och kan inte ge ut det och de är förkrossade över det, då blir det tilt i hjärnan och jag kan inte använda mig av någon feedback över huvud taget.
Jag lägger bara undan mitt manus i en mapp jag knappt hittar själv på datorn och tjurar.
Tänker att jag får köra Kafka/Bolano/whatever-style och få mästerverk utgivna postumt. Folk tycker det är jobbigt att alltför hårt dissa en person som redan är i underläge genom att vara död.
0
No Comments