Katten i graven

Är så otroligt produktiv, bra och bäst. Som i att det är så mycket jag inte orkar tänka på nu. Olika analyser av vad diverse människor – eller kanske framför allt en, egentligen – kan tänkas tänka om mig. Om hur man borde analysera olika spel och sedan placera dem in i perfekta små ramar. Om varför vissa saker kan få en att sluta andas tills man sitter där och är blå i ansiktet och undrar var det hit jag ville komma var det hit jag någonsin ville komma? fast man hela tiden vet att det är precis vad man har strävat efter om, och om igen.

Det är i sådana här situationer jag går från att vara bra på saker till att bli bäst. Och det gör mig bubblande hyperaktivt glad.
Vid olycklig kärlek, avslutade vänskapsrelationer, allmänna livskriser, lägger jag mig antingen ner och stirrar ut i luften tills världen går under. Eller så är jag… mer som jag.

Idag har jag samlat ihop en massa texter jag skrivit i en liten bok som en födelsedagspresent till min mamma. Gjort klart en långlång svenskläxa. Städat mitt rum och sorterat alla mina papper i ungefär tre timmar, medan jag lyssnade på tre program av samhällsradioprogrammet Studio Ett.
Plockat tvätt. Spånat fram nya idéer på glass/sorbet-smaker. Läst två kapitel i två olika böcker. (Man kan inte säga allt och lite i Percy Jackson.) Läst tre kapitel i en gratis ljudbok jag laddade ner via Itunes. En helt fantastisk och underbar och magnifik bok än så länge, för övrigt. The man who was Thursday. Underbart surrealistisk.
Gått en timmes promenad.
Varit inne i stan och ätit lunch med föräldrar, syskon och systers pojkvän för att fira en mors födelsedag. Mer specifikt min mor.
Och nu ska jag skriva rent kemianteckningar, göra en religionsläxa och lyssna på sjukt bra musik.