Hittade en video från mars någon gång. Hade glömt den. Det var på den tiden då jag lyssnade på Turkisk Marsch på repeat, om, och om, och om igen, medan jag satt och skrev noveller, medan jag gjorde läxor, hela tiden.
Sedan ville jag spela den själv. Så då gjorde jag det. Fast mest början, för den var lättast att ta ut. Om, och om, och om igen.
(… Notera hur det ser ut som att jag bryter ihop i slutet av videon och springer iväg och gråter, eller något.)
0
3 Comments
Nu vill jag lära mig spela piano.
HAHAHAHAHAHAHHAHA, awwe, värsta bråttom du verkar få ibland. Jag börjar nog spela den på H, eller B som det kanske kallas.
Prova Fürelise om du inte har gjort det. Canon är ännu simplare, men den är något man lyssnar på snarare än spelar. Detsamma tycker jag om Turkisk Marsch, egentligen. Den blir också lätt tråkig att spela. Förutom slutet.
Å andra sidan tycker jag ibland det är så fruktansvärt av mig att ens försöka, jag brukar liksom ta ett stycke och fullkomligt förstöra det i flera dagar innan jag får till det. Något skulle det vara om man var äckligt underbarnisk och kunde spela vadsomhelst efter att man hört det.
Jag saknar skolans flygel.
Jag tycker det verkar lite allmänt artistisk, ångerfylld musiker över hur du ställer dig upp med händerna över ansiktet, nästan som att du går iväg för att slita av dig ditt eget hår i förfäran x)
bli inte för lat i handlederna, du förlorar hastighet om händerna sover på pianot…