Böcker jag läste i september.

September var en plottrig läsmånad som kännetecknades av att jag impulsläste sådant jag fick syn på – på biblioteket på jobbet, i hyllan med böcker för föräldrar bredvid barnböckerna på stadsbiblioteket, i min egen bokhylla. Som när jag var barn och läste allt som dök upp, ett oselekterat bokslukande. Så kan man också få läsa, det behöver inte finnas en plan eller en lista över allt man vill hinna läsa innan man dör. Ibland vill man bara ha ett stadigt flöde av ord.

Hälsogåtan av Anders Wallensten

Mysig bok om vad man ska göra för att leva ett långt liv, skriven av biträdande statsepidemiologen Anders Wallensten, ni vet han som folk pratade om var den snygga killen med käkbenen på Folkhälsomyndighetens presskonferenser på ett sätt som aldrig hade varit okej om han hade varit en kvinna. Men kontraktet på boken skrevs tydligen långt innan han blev coronapresskonferenskändis. Hur som helst är det här en bok som är befriande i sin avsaknad av någon ny metod eller särskilt koncept. Den säger sådant de flesta av oss hört förut: det är bra att röra på sig, ensamhet är dåligt, ät inte för mycket och fel saker. Kommer inte ihåg något nytt jag lärde mig från den, men just därför var den behagligt ångestbefriande att läsa, perfekt innan man skulle sova. Det är bra att ta trapporna, sötsaker är bra men inte jämnt, zzzzz så somnade man sött mitt i det mysigt behagliga språket och ibland är det allt man behöver.

Maken av Gun-Britt Sundström

Läste om denna moderna klassiker från 70-talet om evighetslångt on/off-förhållande som dissekeras i moralfilosofiska diskussioner mellan superintellektuella huvudpersoner. Med den beskrivningen fattar man inte hur rolig och underfundig den här boken är. Rolig att återvända till när man läst den förut eftersom man tänker annorlunda kring huvudpersonernas kärleksbryderier andra gången, men framförallt tycker jag om att vara i den här puttrande mysiga nyfikna tillvaron som Sundström skriver fram, och som också går igen i hennes dagboksanteckningar från 60- och 70-talet som jag tidigare skrivit om. Ni kan höra mig diskutera boken i radio här. (Även om jag var märkligt nervös den här gången, tror jag gjorde bättre ifrån mig förra månaden när vi diskuterade Om snö och guld av Inger Edelfeldt.)

Om snö och guld av Inger Edelfeldt

Den här läste jag också för vår radiobokcirkel (och kom på just nu när jag skrev att jag läst, hur ska man hålla koll på böckerna? Kanske måste sluta med de här inläggen, det blir för mycket att minnas för en stackars hårt arbetande hjärna). Om snö och guld är hursomhelst en utvecklingsroman om en mycket känslig flickas uppväxt och väg in i vuxenlivet. Lättläst och poetiskt skrivet, men för min smak lite långdraget ibland trots att de enskilda kapitlen var lätta att följa och boken gick snabbt att komma igenom. Kanske var jag inte i rätt fas för boken, för det klickade inte riktigt för mig, trots att den var välskriven. Här pratade vi om den i radiobokcirkeln.

Björnkvinnan av Karolina Ramqvist

Kör ett litet Karolina Ramqvist-tema i min läsning just nu, det blir någon bok av henne per månad (läste ju Alltings början i augusti och nu håller jag på med More fire.) Det finns vissa aspekter av hennes författarskap jag tycker mycket om, och annat som inte passar min smak, men hur som helst tyckte jag det kändes trevligt att liksom gå in i ett författarskap som har ett lagom antal böcker och jämföra likheter och skillnader mellan dem. Björnkvinnan har jag läst förut, men då hade jag trettionio graders feber, så det kändes rimligt att ge den en mer fokuserad läsning. Det här är fiktion i gränslandet till essä, en berättelse om historiska skeenden men också om författaren som gör research kring de historiska skeendena. Författarens fascination för berättelsen hon söker är kanske mer intressant än själva berättelsen i sig. Det är en text med pretentioner och kanske är den pretentiös, men det finns något i tonen och exaktheten i hur små ögonblick beskrivs som gör att texten bär upp sig själv. Jag tycker om att befinna mig i Ramqvists ton.

Vardagshjälte 24/7 – om att vara ensamförälder

På stadsbiblioteket finns en hylla bredvid bilderböckerna med böcker om föräldraskap. Där landar jag alltid medan barnen väljer böcker att låna hem och läsa. På det sättet har jag kommit att läsa om alltifrån att adoptera och ofrivillig barnlöshet till att vara tonårsförälder eller singelmorsa. Föräldraskap som koncept intresserar mig bortom de egna erfarenheterna. Att förhålla sig till reproduktionen och familjerelationernas vindlande värld känns allmängiltigt intressant, inte bara som en del av berättelsen om mitt eget liv utan som en del i de många berättelser det finns om att vara människa.
Just den här antologin från olika föräldrar som var mer eller mindre ensamma med sina barn var fylld av kulturmammor och journalister. Kändes som 75% var typ mamman i Alltings början eller i Diva.
Men intressant att läsa deras olika berättelser, rakt upp och ner från olika liv.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Välskriven (och hypead) självbiografi om att växa upp i hemskolande familj med psykiskt sjuk paranoid pappa. Om att använda jakt på kunskap och sin egen intelligens för att slå sig fri. Intressant och målande beskrivet, men ibland lite tungt som jag tycker att självbiografier kan bli – passade mycket bra att varva med annan skönlitteratur och ta ett kapitel här och där tyckte jag.

Så. Det var allt! Vilken knäppt spretig läsmånad det blev. Men ganska trevlig.
Har ni läst något särskilt bra på sistone? Skriv en kommentar i så fall vet ja.

 

 

Läs mer:

• Böcker jag läste i augusti.
• Böcker jag läste i juli.
• Hur hinner man läsa böcker?