familj

Med dig

augusti 6, 2021

Jag har släpat dig ur bassängen på Mariebad. Försökt få på kläder på din blöta kropp i en process där jag dragit på, du korvat av, allt medan du gallskrikit. Jag har stått på parkeringen och tryckt ned dig i lådcykeln efter att mirakulöst till och med fått på dig en jacka tjock nog för den råa novemberluften, och hört dig vråla så att varenda en på parkeringen och kanske ända ner till stan ska höra:
”OCH JAG HAR INTE ENS ETT PAR TROSOR PÅ MIG. VAD ÄR DU FÖR MAMMA SOM INTE ENS KLÄR PÅ SITT BARN ETT PAR TROSOR, MITT I DEN KALLA HÖSTEN?”

Jag har legat i vargtimman och sovit djupt tills jag känt en sval liten barnkropp krypa in under mitt täcke, värma iskalla fötter mot mina lår. Jag har försökt säga åt dig att gå bort och låta mig sova. Jag har hört dig säga:
”Men mamma, man kan säga att du har två alternativ. Antingen måste jag gå bort, och då kommer jag att vakna, och DÅ kommer vi att ha ett problem. Eller så ligger jag kvar. Och vi kan alla bara sova, sova, sova.”

Jag har suttit med dig på en dittills idyllisk båttur där vi just lagt till vid bryggan och det visat sig att den enda toalettmöjlighet som finns är ett dass, och sett dig bli högröd i ansiktet och skrika allt högre och vifta med armar och ben mot alla omkring och skrika:
”Hur KAN ni tro att EN MÄNNISKA ska behöva bajsa I ETT LITET SMUTSIGT HÅL? HUR KAN NI TRO ATT EN MÄNNISKA SKA BEHÖVA GÖRA EN SÅDAN SAK?”

Jag har hört dig konversera med en grannmamma vars hallonbuskar du inspekterat.
”Ni börjar ha ganska mycket hallon nu”, har jag hört dig säga. ”Ganska röda hallon nu”, har jag hört dig säga. ”Ganska, man kan säga mogna hallon nu”, har jag hört dig säga. Sedan har jag sett dig inse att du glömt en del i din plan, hastigt vända dig mot mig för att säkerställa att allt ska fungera som du tänkt dig. ”Mamma om hon nu säger att jag kan få komma och plocka och äta av deras hallon och att det är okej för dem, är det okej för dig?”

Jag har hört dig formulera erbjudanden som ska vara så lätta att tacka ja till att de blir omöjliga att motstå.
”Mamma”, har jag hört dig säga, ”det är verkligen tufft att vara mamma ibland.”
Ja.
”Mamma”, har jag hört dig säga, ”du kanske bara skulle behöva en paus. Ta en kaffe. Läsa en bok.”
Ja.
”Och det är OKEJ, vi kan se på film, vi barn, så du kan få din stund, det går alldeles bra för oss.”

Jag har haft en besökare som ringt på dörren och du har öppnat klädd i underkläder och sagt:
”Ursäkta men vet du vad, det passar inte så bra att komma just nu, för jag har inga kläder på mig.”
Som om din rytm styr. Istället för att bara göra som alla vi andra och dra på sig en klänning när besöket anländer.

Jag har fått se hur du sätter avtryck i andra. Det finns en värme i dig, en kärlek att dra in andra i, vem som vill får vara med i ditt gäng, här finns kramar och komplimanger så det räcker till alla. Något alldeles särskilt gör du med människor som inte själva har barn, som kanske är osäkra på hur man pratar med ett barn, för du gör det så lätt. Minsta antydan att tycka om dig fångar du upp och förstärker, med dig behöver man aldrig tveka.

Jag har fått leva med alla känslor med dig. Verbaliserade på ett sätt som överstiger din ålder. Med dig kan jag inte gömma mig, det är lika bra att lära sig leva med att strålkastarljuset riktas mot oss.

Vi är inte så lika. Där du är tal är jag tystnad, där du vill folkliv vill jag ensamhet, där du vill rampljus vill jag skugga.
Men jag vet hur det är att ha språk och tankar som är större än vad man har år på jorden, jag vet hur svårt det kan vara att föra samman två världar. De vuxna orden i den lilla kroppens känslor. Att behöva vara ett barn men riskera att tala så att man blir tagen för något annat.

Och idag fyller du sex år.
Något så väldigt i det.
Att du har funnits med mig så länge, och trots det har det egentligen bara börjat.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

 

 

+26

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Mikael Öhman augusti 6, 2021 at 11:50 f m

    Grattis Habanero !

    0
  • Reply Linnea augusti 13, 2021 at 4:18 e m

    Många många grattis!
    Och otroligt vackert skrivet av dig, som alltid. Du är verkligen en av mina favoritskribenter i bloggvärlden. Jag inspireras alltid av dig.
    <3

    PS. Ulrika, brukar du fortfarande kika in och läsa hos mig ibland? Jag vet inte hur jag ska formulera det (utan att låta fullständigt självupptagen eller narcissistisk) men jag kan verkligen sakna dina ord inne hos mig ibland. Det är förmodligen eftersom jag ser upp till ditt skrivande så mycket!

    0
    • Reply Linnea augusti 14, 2021 at 8:43 e m

      Hej igen!

      Jag såg ditt svar på min blogg, tusen tack för det! Tyvärr så fungerar inte min nya back-end att ansluta till Bloglovin, så jag har inte kunnat varken lägga till, eller ”claim:a” min nya blogg. Jag har mailat Bloglovin minst tio gånger vid det här laget, men får tyvärr ingen hjälp… Jag har lärt mig av det hela att aldrig byta ut min bloggs back-end men använda samma domän-namn…

      Hur som helst, vad roligt det var att få läsa din kommentar. Den gjorde mig så himla glad!

      Kram

      0
      • Reply Ulrika augusti 14, 2021 at 9:29 e m

        nämen gud vad hemskt! (blir dock så imponerad öve ratt du bytt ut all back-end på bloggen!) man verkar kunna hamna i bloglovin-limbo, det är en ond (men allt svagare) maktfaktor. jag går ofta in på bloggar ”manuellt” också när jag får feeling, tycker det känns lyxigare än bloglovin, så nu när jag vet ska jag spana särskilt. och försöka tipsa och länka om guldkorn så andra fortsätter att hitta dit <3

        0
  • Reply Åtta - Nettelblad augusti 6, 2023 at 11:23 e m

    […] Med dig. […]

    0
  • Leave a Reply