familj

De åländska parkdåden

juni 13, 2021

“De kommer att döda i lekparken ikväll”, säger Lilla Gubben en dag vid middagen.
Lugnt konstaterande fakta, som Lilla Gubben oftast lugnt konstaterar saker. Den sakligaste sjuåring jag mött. Hela världen kan sorteras in i en logisk ordning, har man ännu inte hittat sambanden är det för att frågan är fel ställd.
“OFFRA”, säger Habanero utan att tugga ur sin mun, bröd och grön ärtsoppa rakt mot mig i ett väldigt femåringsgap, “de sa att de skulle OFFRA och OFFRA BETYDER DÖDA DET VET FAKTISKT JAG.”

Det är två timmar sedan de kom hem från parken, och jag skulle kunna ifrågasätta varför denna anmärkningsvärda rapport kommer först nu, liksom en passant.
Men jag vet ju hur det är, att det är vid middagen snacket går. Och dessutom hinner jag inte säga något förrän Storasystern bryter in, tar det förklaringsansvar som Storasystrar tar.

“Det var tonåringar”, säger hon, med betoning på ordet som om det egentligen frågar allt. “De satt i en ring i parken, det var tjejer och killar. Och tjejerna snurrade runt en pinne mellan sig, och så sa de att de skulle offra killarna.”
“OFFRA BETYDER DÖDA”, förtydligar Habanero.
En djup suck från Storasystern.
“Ja alla vet redan det. I alla fall, så sprang hon” – hon viftar med fingret i Habaneros riktning “hon sprang fram till dem, allihopa.”
Lilla Gubben nickar ivrigt.
“Ja. Det gjorde hon verkligen.”
“Och jag sa till dem”, säger Habanero, “vad är det här för DUMHETER?”
“Men de sa det är du för liten för att bry dig om.“, säger Storasystern. “De var för att de var tonåringar.”
Och kanske för att en femårings åsikter om ens dumheter väger ganska lätt.
“Och vad gjorde ni sen?”, säger jag.
De rycker på axlarna.
“Vi gick hem och åt mackor.”
Också ett rimligt sätt att hantera möjlig brottslighet i närområdet.

“Vi borde kanske ringa polisen”, säger Lilla Gubben efter en stund.
“Vi vet ju faktiskt inte om något faktiskt hände”, säger Storasystern. “Vi borde gå till parken och undersöka.”
“Men offra betyder faktiskt döda”, säger Habanero.
“Tonåringar menar inte alltid vad de säger, de försöker bara vara coola”, säger Storasystern, avfärdande, som Storasystrar gör eftersom de vet att de är källan till all kunskap.
Så de går till parken, för att undersöka saken.
“Om vi hittar någon död kommer vi hem och ringer polisen”, meddelar Lilla Gubben när han tar på sig skorna, och sedan, innan dörren smäller igen: “Och sedan ringer vi deras mamma och pappa.”

De kommer hem en kvart senare.
“Parken var TOM”, säger Habanero.
“De kanske gick någonstans där små barn inte kunde se dem”, säger Lilla Gubben.
“Men syskon”, säger Storasystern, samlar dem runt sig som storasystrar gör, som matriarker gör. “Nu kan vi faktiskt inte göra mer.”
Tysta ser de upp henne, ansikten tagna av stundens allvar.
“Nu går vi in i mitt rum“, säger Storasystern. “Nu lyssnar vi på ljudbok.”
Och därmed är utredningen avslutad.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

+1

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply