Det är midsommar och du måste inte, borde inte, behöver inte göra någonting.
Glöm alla bilderna du ser någon annan visa, glöm all undran varför du inte är som de, varför du inte gör som de. Varför du inte har någon vit klänning eller liten krans, varför du inte äter jordgubbar på en brygga med ditt kompisgäng som du träffat varje år så många år nu, alltid lika ömsint snyggt & roligt.
Varför du inte har några barn eller varför du har det men det inte blev som du tänkte och du absolut inte kan tänka dig hur man skulle orka göra ett firande av den här dagen.
Varför du inte har något jobb eller varför du har det och måste jobba också idag.
Varför du inte längtar efter att fira den här dagen som man ska, eller varför du längtar så att det gör ont men ändå inte är där.
Dagar, dagar, dagar, struntsamma med vissa dagar som är dagar av förväntan, vad vill du göra med alla andra dagar, vad ska hända en dag för att det ska vara en bättre dag än de andra.
Jag försöker ge mig själv vackra dagar, men de dagarna ser inte ut som andras vackra dagar, det ligger i skönhetens subjektivitet.
Dagar blir bättre för mig om jag skriver, och om jag läser. Om jag får dricka en kopp te på min balkong medan jag tittar på himlen och gräset och träden. Om jag får cykla, känna styrkan i min kropp. Om jag får någon stund på dagen då jag hinner tänka mina tankar klart, ifred.
Så sådant ser jag till att få göra, denna midsommarafton precis som andra aftnar, dessa sommardagar precis som alla andra årstiders dagar. Vissa dagar får jag inte allt det där, men oftast får jag något av det. Resten behöver jag faktiskt inte, resten måste jag faktiskt inte. Mina vackra dagar är kanske inte som dina vackra dagar, det ligger också i sakens natur.
Men man har ingen skyldighet att vara som folk.
Man kan räcka till ändå.
Läs mer:
- Aftonen. En midsommarafton 2020.
- Midsommarafton (och alla andra aftnar). En midsommarafton 2017.
- ”Lakanen luktade mögel, febersvett, förnedring.” En midsommarafton 2014.
Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.
19 Comments
tack <3
jag är nyförälskad i din blogg
tack själv!! och välkommen hit!
Tack för dina ord Ulrika! Jag läste dem precis högt för mina systrar och de berörde oss alla <3
så otroligt fint. vad magiskt att skriva något som någon annan läser högt för sina systrar. hoppas ni fick det fint <3
Så fint. Behövde läsa detta idag. Du skriver så bra!
tack!!
Just så är det !
tack! och tack som vanligt för att du läser!
SKönt-ont att läsa. Eller mest skönt, mina axlar åkte ner. Vi är inte så traditionsbundna här hemma, tidigare har vi alltid åkt på en musikfestival i skogen på midsommar, firat på vårt egna sätt och ”sluppit ifrån” alla måsten med midsommarfix så som det ska vara. Nu har det inte blivit på ett par år pga Covid m m, begav oss ett år till ortens traditionella midsommarfirande och där bland alla människor kände jag mig så ofantligt ensam och utanför. Igår skulle vi firat med vår närmaste kompisfamilj, såg så fram emot det med enkeltheten och nära samtal som aldrig slutar. Men de blev sjuka och här blev det inget alls, bara vardag och full markservice för mig medan jag hörde grannarna tjoa och tjimma runt om. Kände mig återigen så jävla ensam där mitt i mitt familjeliv.
Borde gjort precis det du tycker om för det tycker jag också om, plus sprungit ut i skogen och fått dunkande puls och härlig blodsmak i munnen. Efterklok som vanligt. 🙂
ja i ”dessa tider” kan väl allt vara ännu mer upp och ned. och det fina är väl just det att sen kommer andra dagar, så om den där midsommaren blev en besvikelse får den väl vara det då! så kan man springa i skogen en annan dag. <3
Fina ord och så talande. Viktigt att tänka på. Ibland funderar jag över hur bra sociala medier egentligen är. just det där att man ser så mycket om vad andra gör och kanske känner press. Eller ännu värre känslan av ensamhet.
Ja, lättare förstås ju mindre man ser eller att ha att jämföra med!
Fint skrivet! Skönt att ”inte behöva vara som folk”
Tack! och ja, skönt om det inte är det man vill förstås!
Det svåra är ju om man VILL. Om man vill vara på ett firande, bland vänner, höra till. Och om man inte har det.
Ja, det håller jag med om. Man läser ju texter olika och det är förstås lite svårt att skriva en text som både skildrar tillåtandet att välja bort det traditionella, och tillåtandet att sörja och trösta sig om det traditionella är det man vill men inte får. Försökte ändå låta även den aspekten genomsyra texten och framkomma mellan raderna, till exempel i detta: ”Varför du inte längtar efter att fira den här dagen som man ska, eller varför du längtar så att det gör ont men ändå inte är där.” och även i ”glöm all undran varför du inte är som de, varför du inte gör som de” tänker jag att det finns en dubbelhet; man kan läsa det som att man kan tillåta sig att göra annorlunda val, men också att man kan vara i smärta av sorgen att inte få valet.
Har stor respekt för att det är stor skillnad på att välja bort och att inte få höra till.
[…] Måste inte. Dagar, vad vill du göra med alla dagar. […]
[…] Måste inte. Måste inte, behöver inte, borde inte göra någonting. […]
[…] – Måste inte. […]