sånt jag läser

Bokrecension: Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

juli 12, 2021

Vänligheten av John Ajvide-Lindqvist

Jag har en djupt rotad förkärlek för överkokt storkökspasta. Den som är allt annat än al dente, nästan möjlig att äta även om man vore tandlös och glömt löständerna i glaset. Klibbig, klistrig, söt. Beskedlig mat som inte kräver ens fulla fokus, ingen risk att missa några subtila nyanser.
Om mat i kategorin storköksspagetti istället hade varit en typ av böcker, passar Vänligheten av John Ajvide Lindqvist in där. Kanske behöver man veta det för att uppskatta boken för vad den har, istället för att irritera sig på vad den saknar.

Vänligheten är den första bok av John Ajvide Lindqvist som jag läser i tryckt format. Jag har lyssnat på Låt den rätte komma in och Människohamn som ljudböcker, men det var många år sedan och under en tid då jag använde ljudböcker för att somna till, så hälften av böckerna blev nog bara bruset som utgjorde soundtracket till mina drömmar. Med andra ord är jag ingen Ajvide Linqvist-kännare som kan sätta Vänligheten perspektiv till hans tidigare verk, men vissa element känns klart igen. Kanske typiska för just skräckgenren: det ultravardagliga, närmast alldagliga, den djupa förankringen i en tid och en plats. Det alldeles vanliga som krävs för att skräckelementets ovanlighet ska få en naturlig plats i berättandet.

Den här gången är platsen Norrtälje. Året är 2018. Vi följer tre killar och tre tjejer i trettioårsåldern under en höst som leder till  att deras liv tar sig nya vändningar. I bakgrunden, som en fond för berättelsen, finns förändringen som sker med själva staden de befinner sig i. En gul container har dumpats i hamnen. Innehållet är okänt. När den väl öppnats sipprar något ut som urholkar människors vänlighet och omvandlar Norrtälje till en allt mörkare plats.

Vänligheten är en bok där man aldrig behöver läsa mellan raderna. Samspelet mellan människor, deras tankar om varandra och hur de förändras över tid, skrivs läsaren på näsan. Ingen del av karaktärernas personlighet eller åsikter hämnas hängande i luften, oförklarad. Så fort ett karaktärsdrag kommer fram illustreras dess uppkomst med en bakgrundshistoria som förklarar hur det kunde bli på det sättet. Visst är det en typ av gestaltning, men den är ganska oraffinerad. Vanligen föredrar jag berättelser där människors drag skrivs fram med de små detaljerna över tid, inte den stora händelsen som ska förklara allt. Komplexitet och många bottnar i själva utförandet av karaktärsgestaltningen kan man söka i andra böcker. Likaså dialoger med finess och trovärdighet.

Men det är karaktärer som tillåts ha många olika drag, både smickrande och osympatiska.  Som får göra bra val, göra dåliga val, som får utvecklas och förändras under berättelsens gång. Jag har läst kritik mot fokuset på de överviktiga karaktärernas kroppar – och det stämmer att både en av de två överviktiga tjejerna och de fördomsfulla ytliga killarna hon möter initialt har fokus på just hennes övervikt. Men detta förändras under berättelsens gång, och inte på amerikansk-film-sättet genom att hon gör en extrem make-over och förändras utseendemässigt. När annat blir viktigare minskar kroppens betydelse. Att som överviktig lägga sitt missnöje med tillvaron i kroppen är knappast ovanligt, även om det inte gäller alla. Vi lever i ett samhälle som erbjuder det som ett legitimt fokus för livsförändring, en enkel förklaring på sådant som är jobbigt.

Även om karaktärerna inte beskrivs på ett litterärt avancerat sätt, tillåts de vara både fördomsfulla och mjuka, vackra och galna, loseraktiga fast med exceptionella övernaturliga förmågor. Och ännu viktigare: de utvecklas under romanens gång, påverkas av vad de går igenom. Det lyfter hela den här boken, får mig att köpa det här gänget och bry mig om dem trots att jag egentligen inte riktigt tror på dem.

Vänligheten är skriven med en ivrighet i sitt berättande, en ömsinthet för sitt persongalleri och för berättelsen. Det är en bok som vunnit på att kortas, att finslipas, fördjupas, men i slutändan blir det som att möta serveringspersonal av storkökspasta som ler stort och undrar om man inte ska ha lite mer för att den där klibbiga spagettin är extra god idag. Man dras med i entusiasmen, släpper bristerna, det blir comfort food i bokform, det blir härligt att få hänga med och efter avslutad läsning längtar jag faktiskt tillbaka.

En mysig bok att sjunka in i, behaglig för att komma igång med läsningen om man inte befunnit sig i den på länge, något att liksom glida igenom, utan nämnvärt tuggmotstånd.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om böcker och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

+7

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Böcker jag läste i juli - Nettelblad augusti 1, 2021 at 1:44 e m

    […] Böckernas motsvarighet till överkokt spagetti som comfort food. Här finns min recension.  […]

    0
  • Leave a Reply