Söndagsplock vecka 27

Fantastiskt väder. Regnsmatter hela dagen. Tretton grader i luften. Doften av fuktigt gräs, fuktig jord. Någon gång på kvällen började det piska ned, regnet, sådär så att det nästan gör ont på huden om man går ut. Barnen frågade om de fick springa ut och doppa sig i den lilla plastpoolen i trädgården. Rusade nakna ut på gräsmattan, kastade sig i, skrek det isar! det isar! det isaaar! och jag fick det bekräftat åter en gång, det jag anat länge: det är inte i solen man känner sig som mest levande.

Här kommer några tips, för andra regniga dagar kanske.

Ett sommarprogram:
Det händer ibland att jag återkommer till Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som gavs ut 2008 utgörs av dagboksanteckningar från ett svårt depressivt skov i Heberleins bipolära sjukdom. Det är en bok som fungerar bra att återvända till flera gånger, när livet gett mig nya perspektiv på innehållet. Vet att hon senare sagt att hon ångrar utgivningen och fortfarande var väldigt sjuk när hon gick med på att ge ut den, men nu finns den ju redan där och både som språklig upplevelse och sjukdomsskildring tycker jag den är väldigt träffande.
Det här är ju inte ett sommarprogram, kanske vän av ordning protesterar. Vän av ordning: du har rätt! Men jag brukar kombinera den där omläsningen med att lyssna på det sommarprogram Ann Heberlein spelade in 2009, året efter att boken gavs ut.
Tycker de passar så fint ihop, det är så fint att få höra henne prata om hur det är att må bra. Det alldeles lugna bramåendet, det som inte är hypomanierna eller depressionerna, det som är kaffe i solen och en egen trädgård. Påminnelsen om att det lyckliga slutet inte är explosioner och fanfarer, att det kan få vara en lugn och sakta utandning av lättnad och att inte vara ledsen mer. Kanske är programmet ännu viktigare för mig nu när jag jobbar i psykiatrin, för att bli påmind om vad som finns emellan svackorna man hela tiden möter, det där tillståndet som jag inte så ofta ser mina patienter i eftersom det inte är då de behöver mig.

Två låtar:
Lyssnat på Prom Queen med Molly Kate Kestner och Dance Again med Kite den senaste veckan. De hamnade direkt på spellistan för mitt skrivprojekt.
Vet inte riktigt vad som gör att en låt platsar som skrivlåt, de är ju ganska olika i genre och annat, men det måste finnas något… desperat, och längtansfullt, och på gränsen. Det är så den ska vara, boken, mycket mörker men inte bara mörker, och ljuset som sipprar in ska vara överväldigande och fyllt av kraft.
(Inte lätta ambitioner. Den blir väl aldrig klar).
Den där skrivspellistan heter förresten morning of the execution efter ett av mina favoritcitat från någon bok, någonsin, från Jeanette Wintersons The Stone Gods:
”I was optimistic, in that morning-of-the-execution-way when, quietly reading a book, you look up to find the hangman waiting, and go with him, feeling every final step with the intensity of new life.”

Ett boktips:

Jackie av Anne Swärd.
Gräver sig sakta genom varje steg i en destruktiv relation, den långsamma eskalationen, hur de små stegens  tyranni kan skapa en acceptans och tolerans till något man aldrig gått med på till att börja med. I det intressant, och jag tycker om ansatsen att man följer både honom och henne.
Däremot, rent skrivmässigt… Åh, jag ska erkänna det direkt, jag boktipsar om den här delvis för att jag hoppas få någon att diskutera den med. Jag sträckläste den, så den hade ju definitivt ett sug, och det fanns miljöskildringar som jag tyckte var magiska, miljöernas stämningar och dofter var hur bra som helst. Karaktärsgestaltningarna, däremot… Jag uppskattade verkligen ansatsen, som sagt, och ibland glimrade det till nåt otroligt, en känsla för små detaljer hos människor som gav en bild av hela personen. Men just i upplevelsen av relationens utveckling tyckte jag ibland att det var lite för mycket show don’t tell. Att skriva om hur de upplevde det istället för att lämna det till gestaltningen.
Tror jag, att jag upplevde var problemet. Har funderat mycket på detta nämligen, varför jag i slutändan upplevde den som så ojämn. Men mycket läsvärd.

En smak:
Det här pepparmynta-chokladteet från Garant. Vet inte hur jag i ord ska kunna berätta om vad det tillför mitt liv?
Ett örtte som lyckas med att ha både styrka och sötma, intensitet och karaktär, fyllighet. Perfekt som avslutning efter en god middag, kanske som dryck till efterrätten. Perfekt att dricka många koppar av när jag gör mitt kvällsskriv.

Ett blogginlägg

Mirjam Ekström skriver om att hinna med att skriva när man har småbarn. Tycker om hur hon påpekar att allt man inte hinner kanske inte bara handlar om att man måste anstränga sig lite mer, utan ibland om att man faktiskt behöver sin vila framför typ en teveserie i soffan snarare än ett nytt projekt. Gillar allt som påminner om att prioriteringar också handlar om att prioritera bort saker, och att det inte bara kan handla om att prioritera bort återhämtning.
Mirjams blogg är bra, förresten. Mycket inspirerande om att söka ett liv som matchar just det som är viktigt för en själv, och om skrivande. Plus fina Nya Zeeland-vyer.

Så. Det var den veckans tips. Kom nu inte och klaga på mig om ni tycker att ni inte har något att göra.
Kyssar&kärlek, ta hand om er.

Tidigare söndagsplock:
Söndagsplock vecka 19

Söndagsplock vecka 20

Söndagsplock vecka 21

Söndagsplock vecka 22

Söndagsplock vecka 25