Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Sökresultat: ”vecka 34” Sida 1 av 4

Söndagsplock vecka 36

Svartvit rosatonad barn i stol trädgård

Hej! Söndag igen. Lugnet efter stormen efter flera dagar av vabb med barn som klättrat på väggarna. SYFTET MED ATT SE PÅ FILM ÄR INTE MILLIMETERRÄTTVISA, SYFTET MED FILM ÄR ATT MAMMOR SKA FÅ DRICKA KAFFE IFRED!!! kan det ha rutits i ett svagt ögonblick av tveksam pedagogik som inte direkt ger en årets-mama-utmärkelse. Men idag kom lugnet. Barn som lekte själva. Kaffe som dracks på balkongen. Min favoritårstid, mitt favoritväder, klart och soligt.

Det händer mycket på bloggen och med bloggen nu. En del om ni ser, en del som är sådant som bara finns i mina planeringsböcker och i tankarna som snurrar medan jag gör annat. Så mycket bra idéer man kan komma på medan man sorterar tvätt, kokar äppelkompott av fallfrukten, putsar speglar. Om man bara tillåter det tomrummet att få vara tomt, inte alltid måste fylla det med något, så att tankarna kan få plats.

Har i alla fall uppdaterat om-mig-sidan och justerat om bland mina bästa inlägg.  Skulle egentligen också vilja gå en fotokurs, designa om hela bloggen, liksom bara få bygga allt så det ser ut som min vision och inte som en blek aning av vad det hade kunnat vara. Men det är väl tjusningen med en viss sorts kreativitet. Man ser något framför sig som är större än vad man kan åstadkomma just nu, och strävar dit.

Har ni några tankar om bloggen, till exempel vad ni gillar bäst eller skulle önska mer av, skriv gärna en kommentar. Eller om ni bara vill säga hej går det också bra. Har kommit så mycket nykomlingar hit, är så nyfiken på er!

Nu vidare till tipsen.

Svartvitt fönster Österbottens landsbygd

Ett podcasttips: Staden

Hur kan jag ha missat podcasten Staden, som funnits ända sedan 2013? Med utmärkt ljudkvalitet redan från början, eftersom det redan från början varit en professionell podcast, gjort i samarbete mellan Arkitektur förlag och Sveriges arkitekter. Kulturjournalisten Dan Hallemar och urbanhistorikern och arkitekturskribenten Håkan Forsell snackar städer. I de flesta avsnitt med utgångspunkt ur en specifik stad, som kan vara allt från Kiruna till Moskva. Det är allmänbildande, tankeväckande, djuplodande utan att vara tradigt. Otroligt bra att lyssna på om man känner sig skör. Det är intressant nog för att fånga tankarna men totalt ångestbefriat. Återkommer med min best-of-lista när jag lyssnat igenom samtliga 118 avsnitt.

Språkens historia av Tore Janson

Ett boktips: Språkens historia – en upptäcktsresa i tid och rum av Tore Janson

Ytterligare material på temat ångestbefriat men intressant. Kanske låter som om jag är ständigt orolig. Det är jag inte, september är fantastiskt vackert och fallfruktsäppelkompotten är så himla god. Men ingen har väl undgått att vi lever i en samtid som stundtals tynger?
Språkens historia av Tore Janson är hur som helst en mycket mysig kvällslektyr. Tore Janson har varit professor i latinska språk och i afrikanska språk och skrivit mycket populärvetenskap om språk. I den här boken tar han oss genom stora språkgruppers historia och kopplar den till andra historiska skeenden, och belyser på så sätt hur språk och övrig historia samverkar. Allmänbildande och mysigt. Boken är från 2010 men det är ju sådana ämnen som inte blir inaktuella så snabbt.

Svartvit hav sett från färja

En spellista: Skriva, instrumentellt elektroniskt

Satte ihop en ny skrivspellista för när jag vill djupt in i fokus och vill ha instrumentell musik. De flesta spellistor med instrumentell musik tycker jag liksom har ganska lugna, sega och lite snälla låtar? Jag vill ha sådant som är mörkt, mycket, mastigt och elektroniskt. De flesta låtar på listan är helt instrumentella, några har lite text men inte så mycket. Kanske plockar bort någon om jag märker att sången stör för mycket. Men en fantastisk lista att sätta på och köra en pomodoro-session till, till exempel, sjunka djupt och hetsigt in i sin text.

Österbotten lantutsikt genom fönster

Ett blogginlägg: Smugglare av Ileea

Tyckte det här skönlitterära inlägget hos Ileea var så välskrivet, och med det där lite främmande (för mig) som jag tycker så mycket om i finlandssvensk litteratur. För mig är det alltid fascinerande med de här texterna som är skrivna på mitt modersmål och som skildrar en värld som är kulturellt annorlunda. Från att jag hänfördes av Monika Fagerlund som en ung läsare, vidare genom Tove Jansson (till exempel den här underbara novellsamlingen) och vidare i modernt finlandssvenskt som finns att läsa nu. Tycker det här inlägget har det där lite råa, karga som jag älskar hos många av de finlandssvenska författarna också.

Klart slut, trevlig vecka!

Liknande inlägg

  • Söndagsplock vecka 35. Ett liv utan likes från Teknikens Under, Nationen av Michaela von Kügelgen, Salzburg av Worakls, 5 vardagshjältar från Linnéas Skafferi.
  • Söndagsplock vecka 34. Träning out of office från Träningspodden, Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka, House of the Rising Sun med Alt-J, Tvätthålet och skolåret hos Malin Wollin.
  •  Söndagsplock vecka 33. Filosofiska rummet om språkets uppkomst, Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko, Moon med Kid Francescoli, morots- och zucchinibiffar med matvete från Portionen under tian, 08 hos Meyers.

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!

5 comments

Meny vecka 36 och 37: Snabblagad vegetarisk veckomeny för två veckor med inköpslista

Rutiner är intressant att läsa om, sa ni, också från någon som kämpar med dem (eller kanske allra mest från en sån?). Och inlägget om vilka kokböcker jag använder i min matplanering gillade ni också. Så när jag gjorde de kommande två veckornas matplanering och tillhörande inköpslista slog det mig att det här kanske är något som andra också kan ha nytta av. (Och för den som inte har det, och undrar, vad har hänt med Nettelblad-bloggen, varför är den plötsligt en käck självhjälpsbok av slaget som säger att om du förbereder kaffebryggaren för morgondagen innan du går och lägger dig kommer du att bli en harmonisk människa: räds inte. Melodramatiska inlägg om liv och tid och barn och skrivande kommer alltid att vara kärnkonceptet för den här platsen. De flödar bara inte lika snabbt och lätt innan jag har kommit in i de älskade rutinerna igen).
Nu till matplaneringen.

Vegetariskt, snabblagat och billigt – matplanering för två veckor

Veckomeny Matplanering två veckor vegetariskt

Det här är en meny jag skrivit med min finaste handstil. Genast förstår ni varför jag blev läkare och inte typ, kalligraf. Eller art director. Till och med mina försök till fredagstacos-smileys ser ut att ha det ganska kämpigt med glädjen, deras sneda ögon och spända munnar ler liksom de sista tillkämpade leendena folk har innan de bryter samman och berättar hur de egentligen har det i sin fundamentala livskris. Nå, så kan säkerligen en och annan fredag kännas och likväl behöver man tacos.

Menyn sträcker sig över två vardagsveckor fram till en helg, innan det är dags för ny storhandling. Som jag nämnde i mitt inlägg om kokböckerna i min matplanering använder jag mycket recept från Portionen under tian. Ibland använder jag bara hennes 300-kronorsveckor rakt av, och får recept och inköpslista för en veckas middagar utan att tänka en tanke. Men ibland vet jag att jag kommer inte att orka något recept som tar längre tid att göra. Ingredienserna till pizzan, de hemlagade biffarna, potatisgratängen kommer att bli liggande och jag kommer att skjuta upp det och laga något snabbt i panik istället. Känns det så brukar jag plocka samman egna recept istället. I den här planeringen tar de flesta recept inte mer än en halvtimme att göra. Några, som till exempel boveteotton och morotslasagnen, tar lite längre tid än så men större delen är tid i ugnen eller koktid, inte tid man behöver tänka och fixa.  Den här planeringen ska vara recept som inte kräver att jag tänker, diskar ur en matberedare eller svär över varför mina bönbiffar faller i tusen bitar när de ser så fina ut på bilden. Jag har även försökt välja recept med ingredienser som är i säsong nu i september.

Sammantaget alltså snabblagat, vegetariskt, billigt. Min storhandling för de här två veckorna kostade 57 euro. Då hade jag i och för sig vissa ingredienser hemma, men å andra sidan köpte jag även saker som inte behövs för matplaneringen, som typ ett ton bananer, ett lager 80%-ig mörk choklad och en Helsingin Sanomat för ha någon lämplig läsning för min språkträning. Just den här tvåveckorsplaneringen blev det så att de flesta recept kom från Portionen under tians andra kokbok, så sidangivelserna syftar på den. Annars har jag länkat till de recept jag hittade på internet nedan, men alla fanns inte där.

Och om det räcker till en dag med rester beror ju lite på hur mycket man äter. Vi får oftast över så det passar bra att göra en dag till restdagen. Också ett bra sätt att få barnen äta mer av något de inte gillade första gången – ställs det mot andra alternativ de gillade ännu sämre blir det plötsligt mer lockande.

Veckomeny Matplanering två veckor vegetariskt

Meny vecka 36 och 37

Måndag: Grönsaksgryta med mungbönor och ris. (s.62)

Tisdag: Paprika- och champinjonsås med belugaris. (s. 135)

Onsdag: Rester

Torsdag: Dhal på mungbönor (s. 136). (Lagar åtta portioner och är beräknat för det i inköpslistan – sparar för nästa restonsdag samt fryser in reservlunchlådor av det som blir över).

Fredag: Tacos!

Lördag: Lunch: Tandoorigryta med linser. (s. 66). Middag: Morotssoppa (s. 48. Dubbel sats, hälften som bas för morgondagens lasagne, länken går till lasagnen då recept på soppan inte fanns på hemsidan, så laga alltså dubbel sats av morotskrämen).

Söndag: Lunch: Morotslasagne (s. 50). Middag: Belugabolognese (första boken, s. 51.) Koka vita böonr till måndagsrätten!

*

Måndag: Marockansk gryta med couscous. (s. 52, receptet är för 8 portioner och inköpslistan beräknad så – spar rester till restonsdagen samt nödlunchlådor).

Tisdag: Boveteotto med champinjoner och spenat.(s. 86)

Onsdag: Rester

Torsdag: Grön ärtsoppa (s. 96)

Fredag: Tacos!

Inköpslista

Har försökt att inte utgå från att ni har något hemma när jag gjorde listan. Det har ni ju säkert, så kolla det först. Men inte vet jag vad folk har som basvaror. Lika lite som jag är kalligraf är jag expert på folks livsmedelslager. Här har ni i alla fall det som krävs för recepten.

Grönsaker

9 gula lökar
17 vitlöksklyftor
2 rödlökar
20 morötter
8 röda chilis
4 cm färsk ingefära
400 g champinjoner
1 citron (eller: pressad citronsaft)
Valfria grönsaker för två tacomiddagar

Mejeri

5 dl grädde av valfri sort
200 g fetaost
1 dl riven ost
Ev tacotillbehör (mer riven ost? lite gräddfil? andra göttigheter)

Torrvaror

tacobröd för två tacomiddagar
ev tacosås, tacokrydda
2,1 kg ris
couscous till 8 portioner
4 dl helt bovete
400 gram lasagneplattor
4 förpackningar à 400 g kokosmjölk
11 grillade paprikabitar, inlagda
ca 12 stycken soltorkade tomater eller 2 dl hackade soltorkade tomater
4 dl torkade vita bönor
4 dl torkade belugalinser
8 dl torkade röda linser
5 msk tomatpuré
13 grönsaksbuljongtärningar
4 dl torkade mungbönor
5 frp à 400 g krossade tomater
1 dl solroskärnor
Sojasås
Rapsolja till stekning
rökt paprikapulver
vanligt paprikapulver
kanel
malen koriander
garam masala
hela kardemummakärnor
torkad tandoorikrydda eller tandooripasta
sambal oelek
spiskummin
torkade örtkryddor som basilika eller timjan
peppar
gurkmeja

Frysvaror

225 g fryst broccoli
700 g gröna frysta gröna ärtor
2 msk frysta kryddor tex basilika, persilja
800 g fryst hackad spenat
vegofärs för två tacomiddagar

 

Så, det borde vara det! Ber på förhand om ursäkt för felräkningar, säg till om ni upptäcker dem så ordnar jag för att minska framtida lidande i så fall.

Och – är det här något att ha? Eller är det typ lika intressant som om jag skulle lägga upp bilder på mina gamla kvitton? Om ni gillar det här och har användning för det, säg det, så vet jag om det är nåt att fortsätta med eller något vi lämnar åt sidan. over and out!

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!

5 comments

Söndagsplock v. 34

Söndag igen, efter första jobbveckan. Vad mosig i huvudet man blir av att komma in i jobbrutinen. Men numera har jag i alla fall, jämfört med typ alla andra år i mitt vuxna liv, etablerat rutiner och strukturer och saker som händer ordnat på samma sätt alltid. Det gör jättemycket för mitt huvud. Kanske skriver om det någon gång, kanske inte. För att man ska fatta vilken skillnad det gör hade man behövt fatta hur oorganiserad och ostrukturerad jag varit med vissa grejer typ hela livet, och det är en sådan öm punkt i min stolthet.

Känner redan att all text jag skriver känns färgat av en seg trötthet, allt blir lite sämre, för pladdrigt och utan tillräckligt dramaturgiskt driv. Tröstar mig att det nog är som med vin, det är bara ultranördarna som märker skillnaden på dyrast och medelprissatt.

Och sen har jag en plan om att ta ut komptimmar vissa eftermiddagar för att ge skrivandet mer plats. Ungefär som när jag köpt mig tid med jourkomp vid tidigare tillfällen, fast som kortare dagar istället för helt lediga veckor. Nå. Mer om det senare. Nu raskt vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Träning out of office från Träningspodden

Gillade Träningspoddens senaste avsnitt om träning i tider av coronauppluckrade rutiner och hemifrånarbete. Mina rutiner i livet är ju väldigt mycket samma i pandemitider jämfört med många andras, men tyckte det var intressant eftersom min träning alltid bygger på sånt som är väldigt pandemikompatibelt. Den handlar dels om transportträning med lådcykeln, dels om olika sånt som kan göras hemma när barnen somnat (en crosstrainer i garaget, lite kroppsviktspass).
Dessutom tycker jag de är bra i Träningspodden på att anpassa sig till många olika nivåer samtidigt. Har lyssnat sedan starten för fem år sedan, när Habanero var nyfödd och min träning bestod av långa barnvagnspromenader. Tycker de är så duktiga på att blanda nördigt träningssnack med mer folkhälsoallmängiltigt hälsosnack och tydliggöra skillnaden. Att alla inte behöver springa fjällmaraton men att alla mår bra av vardagsrörelse.

 

Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka

Ett boktips: Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka

Ägnat veckans läsning åt att läsa ut Lydia Sandgrens hypeade Samlade verk och har inte hunnit läsa något annat den här veckan. (Annars är jag en sådan som läser flera böcker samtidigt, men jag ska återkomma det i ett annat inlägg, liksom recension av Sandgrens bok). Här kommer istället en bok jag läste i våras för att recensera för lokaltidningen, och aldrig nämnde här. Hanna 1918 är en kapitelbok för barn om finska inbördeskriget. I centrum står 10-åriga Hanna, som bor i en by som delas av kriget.
Tyckte boken mycket väl gestaltade det märkliga och såriga med ett inbördeskrig, det bisarra i att personer man känner som bekanta ansikten plötsligt tillhör en fiendesida. Samtidigt gillade jag att den också väldigt mycket handlade om hur det är att vara tio år. Det fanns oväntat sinnlig stillsamhet, och känsla av att den hade kunnat utspela sig i nutid, för att vara en bok om ett historiskt inbördeskrig. Storasystern gillade den också, fast sa att jag ska skriva att Den passar bäst för större barn, eftersom det händer lite läskiga saker, kanske åttaårsåldern och upp till arton. Själv tror jag att någonstans 9-13 kan vara en lämplig ålder.

En låt: House of the rising sun med Alt-J

Alt-J är ett av mina favoritband. Deras musik är som en egen värld, jag har svårt att jämföra det med något annat. Ackordföljderna, instrumentvalen, sångarens mjuka röst. Lyssnade otroligt mycket på dem under graviditeten med Lilla Gubben, kan fortfarande slå på Something good och sköljas över att vara nygravid och totalt slut på sättet bara en nygraviditet kan göra en, eller lyssna på Taro och minnas hur jag höggravid och heltidsstuderande, med den låten på repeat, skrev första utkastet till romanen jag sju år senare skulle slutföra på nytt. (Det var en NaNoWriMo-grej från början. Kanske därför dramaturgin var helt stökig.)
Nu hittade jag den här covern de gjort av House of the rising sun, om man nu kan kalla det cover – det här är en sådan version där det pretentiösa tolkning verkligen kommer till sin rätt. Vackert är det i alla fall, på det säregna Alt-J-sättet, och den åkte in i min skrivspellista rätt omgående.

Ett blogginlägg: Tvätthålet och skolåret hos Malin Wollin

Tycker krönikören Malin Wollin är fantastisk i sin blogg på att blanda humor och livets allvar i ett och samma inlägg, ibland i en och samma mening. Precis som livet med barn måste bli, framförallt om man som Malin har fem stycken i blandade åldrar. Komiskt kletigt och livsavgörande ödesstort på samma gång. Det här inlägget om skolstartstider och vad som väntar alla hennes olika små tyckte jag var ett perfekt exempel på hur många nyanser som kan rymmas på så få rader.

Bubblarfakta: en gång för tusen år sedan när den här bloggen mest var klotter tipsade jag om Malin Wollins bok i ett inlägg. Malin Wollin hittade dit och var trevlig nog att säga tack. Sympatiskt tycker jag!

Det var alla tips den här veckan, nu ska jag dricka blåbärste, bada fotbad med lavendelolja, äta mörk choklad och börja läsa en ny bok. Har varit med om sämre söndagskvällar. Klart slut!

Liknande inlägg

– Söndagsplock vecka 33. Filosofiska rummet om språkets uppkomst, Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko, Moon med Kid Francescoli, morots- och zucchinibiffar med matvete från Portionen under tian, 08 hos Meyers.

Söndagsplock vecka 32. Autism – superkraft eller svaghet? I kropp & själ, Empty med Metric, Compassioneffekten av Christina Andersson, Ensam på en ö hos Flora Wiström.

– Söndagsplock vecka 31. Don’t Cry 4 Me av Bnny Rbbt, Regnmannen av Jonas Karlsson, podcasten Bokskrynklaren, Sopborsten och Grannfejden hos Visioner.

9 comments

Söndagsplock vecka 30

Söndag igen, det blir visst det varje vecka. Ni får en spegelselfie för andra veckan i rad. Jag har visst blivit generös.
Den här helgen har jag haft möjligheten att sitta många timmar med mitt romanprojekt. Tog mig till en milstolpe. Det är svårt att prata om när man inte är redo att prata om det, men det var i alla fall för jäkla skönt att nå dit.
Nu till tipsen.

Ett podcastavsnitt: 70 dagar mot döden – Rutinärendet som gick fel

När P1-dokumentären 70 dagar mot döden – rutinärendet som gick fel  släpptes 2016 var jag precis i slutet på läkarprogrammet och skulle snart börja mitt första jobb som läkare. Någon tipsade mig om den då, men jag valde bort att lyssna för att jag inte orkade gå ut i arbetslivet med mer oro för vad som skulle kunna hända än vad jag redan hade.
Nu i helgen lyssnade jag på denna välproducerade och gripande dokumentär om 30-åriga Rikard Langewolf som åkte in till sjukhuset för gallsten och aldrig kom hem igen, efter 70 dagars kamp mot döden med ett oupptäckt sår på tolvfingertarmen. Det är en berättelse om konsekvenser av systemfel och platsbrist, om brist på kommunikation och kontinuitet, om vad som kan hända när en patient är allas patient och ingens och det tydliga ansvaret och möjligheten att följa förlopp saknas. Det är också en fantastiskt gjorda karaktärsteckning av en människa och ett kraftfullt berättande.
Grät en timme efter att ha lyssnat. Det var det värt.

En låt: En sån som jag med Hundhimlen

En sommar för tusen år sedan var jag väldigt, väldigt ledsen över en grej, eller många grejer, eller kanske en massa små grejer som sammantaget fick något att tippa över så att jag var ledsen över allt och ingenting och maten smakade papper och den västerbottniska nattens ljus (bodde i Umeå på den tiden) kändes mer som ett hån än en befrielse. Då brukade jag lyssna på Hundra år med Hundhimlen på repeat och träna så att jag knappt fick luft och under trettio minuter av den där låten om och om igen vaknade något till liv, något som var något annat än tråkigheter.
Så jag upptäckte att Hundhimlen just släppt en ny låt var förväntningarna höga, liksom risken för besvikelse.
Lyssnade på En sån som jag, ryckte på axlarna och tänkte nja, inte lika bra som Hundra år. Fast jag kanske ska lyssna igen, bara en gång till.
Sedan lyssnade jag på den trettio gånger på raken och dagen efter typ trettio gånger till.
Det är något visst med att få dansa runt och skriksjunga EN SÅN SOM JAG DET BLIR NOG BRA TROTS ATT JAG ALDRIG RIKTIGT VARIT SOM MAN SKA.
Tänker att detta är 20-talets variant på lite trasiga och knasiga det är vårt trasdocksgäng. Fast mer dans-och-vuxenvänligt.

 

En bok: Så funkar det! Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad

Har ju tidigare tipsat om boken om fordon som den vetgirigaste av smågubbar älskar med hela sitt hjärta. När vi hittade en bok om kroppen av samma författare på biblioteket var kärleken ett faktum. En annan mamma hade faktiskt tänkt låna den till sitt barn, men sa att det var okej att Lilla Gubben satt och tittade i den medan hon plockade på sig fler böcker. När hon kom tillbaka tjugo minuter senare satt han fortfarande och bläddrade. Det verkar som han blir gladast av den, sa hon och vi bar hem den som en skatt.
Så funkar det!: Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad är detaljerad och tydlig, med många liknelser och pedagogiska grepp och många roliga och fina illustrationer. Enda problemet är att det är lite demoraliserande för känslan av kompetens när jag pausar min läsning för att berätta lite mer och förtydliga – man tycker ju trots allt att kroppen är ett ämne jag borde behärska – och Lilla Gubben bara suckar och säger: “Okej mamma. Men läs nu vad som faktiskt står.”

Ett blogginlägg: Dialog om dialog hos Ellen strömberg

Gillade verkligen Ellen Strömbergs Dialog om dialog. Fyndigt och intressant läsning! Har ju tidigare tipsat om blogginläggen Kugge skriver om skrivande under sommaren, och Ellen gör samma sak, båda inläggsserierna är ackompanjemang till en gemensam skrivkurs de två håller. Tips!

 

Så. Det var det! Over and out.

Psst! Ny på bloggen? Mina bästa inlägg hittar du här!

0 comments

Söndagsplock vecka 29

Hej. Nu är det visst söndag igen. Det firar vi tydligen med något så ovanligt på den här bloggen som en spegelselfie. Nettelblad-style förvisso, men ändå.
Nu till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Sean Banan i Värvet

Sean Banan är med i Värvet och jag är fascinerad. Trogna läsare av bloggen vet ju redan att jag älskar Copacabanana.  Det finns nog många saker man kan säga om det här avsnittet, det finns många lager man kan lägga på i sin lyssning, men jag är mest fascinerad av Sean Banans språk. (Jag är alltid mest fascinerad av språket, antar jag, i det mesta jag gör). Han har ett väldigt stort ordförråd, som det är uppenbart att han själv har kämpat sig till, för ibland blir orden konstigt uttalade, uttrycken används på ett oväntat sätt. Men det gör också språket oerhört eget, rikt men eget, och oväntat.
Om jag hade en intervjupodcast skulle jag prata med människor om deras språk. Var de fick det ifrån, hur de samlade orden, vilka ord och ljud de tycker mest om.
Men det har jag ju inte. Så lyssna på det här istället, det var intressant.

En spellista för skrivprojekt

Satte ihop den här spellistan för ett skrivprojekt jag håller på med. Inte den där nästan-klar-romanen, en kortare sak. Men strunt samma vad skrivprojektet är, tycker bara listan har så himla många bra låtar.

En bok: Dockskåpet av Tove Jansson

Började läsa Tove Janssons novellsamling Dockskåpet från 1978, i nyutgåva från Förlaget. Skarpt, rått, precist, humoristiskt mörkt och alldeles underbart. Rekommenderas.

Ett blogginlägg: Ett tyst hjärta hos Linnea Brännström

Tyckte inlägget Ett tyst hjärta från Linnea Brännström var så elegant, välskrivet, med sådant tempo och driv och samtidigt berörande. Har ju länkat till Linnea förut och tycker verkligen om hennes sätt att använda bloggformatets potential som litterär uttrycksform.

Och det var det för denna vecka!
Fler tips hittar du här.

 

8 comments

Söndagsplock vecka 28

Svartvit bild på kvinna som läser och skriver

Hej! Söndag igen. Dags för tips. Fick hem en ny bok häromdagen som jag vill lägga mig i sängen och läsa typ direkt, så jag ska försöka fatta mig kort. Inte för att det brukar lyckas, direkt.

Ett podcastavsnitt: Gifta för tredje gången i P1 Dokumentär

Jag sticker ju inte under stol med att jag verkligen gillar podcasten Kapitalet. Åsa Secher som är med och gör den har nu gjort en radiodokumentär för P1 Dokumentär om sina föräldrar, som gift sig tre gånger och följaktligen skilt sig två. Gifta för tredje gången heter den och lyckas vara både berörande, humoristisk och med ett fantastiskt berättardriv. Perfekt grej att lyssna på tillsammans med någon och diskutera efteråt tycker jag.

Flicka som skrattar på en strand

En låt: Aviation med May Jailer

En gång för länge sedan hade Lana del Rey inte artistnamnet Lana del Rey utan ett annat artistnamn, May Jailer. Under det namnet släppte hon albumet Sirens med en massa svinbra låtar. Eteriska och sköra och egna, älskar dem allihop, men de kan vara svåra att hitta, laddas upp och tas bort från youtube, finns förstås inte på Spotify och sådant.
Lyssnar i alla fall på Aviation massor just nu eftersom jag lär mig att spela den. Tycker den är så fin, lyssnar på den ibland inför ett skrivpass också.

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

En bok: Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

Ibland när jag pratar med patienter (jag jobbar ju i psykiatrin) använder jag en eksemhud som liknelse för psykisk sårbarhet av olika slag. Typ alla känner ju någon, eller är någon, som har en torr och känslig hud och lätt får eksem. Det betyder inte att de personerna alltid har eksem, för de har fått lära sig olika råd och sätt att sköta sin känsliga hud. De kanske inte ska ha yrken där man måste utsätta sig för massa vatten eller starka kemikalier, de öser på med mjukgörande, och i perioder måste de ta till starkare grejer och smörja kortison. Om de inte tänker på något av det här får de ganska mycket eksem, och tänker de på allt har de förhoppningsvis sällan symptom.
På samma sätt kan det vara med en psykisk känslighet, att man behöver tänka på vissa saker för att sköta sitt sårbara psyke, men med rätt verktyg behöver man inte ha så mycket symptom. Känsligheten finns där men den kan hanteras.

Med den långa inledningen  vill jag tipsa om Känslor som kraft eller hinder – en handbok i känsloreglering av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist. En populärvetenskaplig och handfast bok om vad forskningen säger kring känslor och ytterst konkreta verktyg och färdigheter att arbeta med om känslorna krånglar till det för en på olika sätt. Författarna har jobbat mycket med dialektisk beteendeterapi, så mycket av boken bygger på idéer från den terapiformen, men verktygen är allmängiltiga för alla som är intresserade av känslor eller tvärtom inte har någon aning vad de ska vara bra för eller hur man ska hantera dem. Precis den sortens bok jag tänker kan vara mjukgörande och kortison för en känslig själ.

Skriva på en laptop med levande ljus

En kurs: Jennifer Sandströms SEO-kurs

De senaste veckorna har jag gått bloggaren Jennifer Sandströms kurs i SEO, alltså sökmotoroptimering. Sökmotoroptimering handlar om hur man kan göra innehållet på en hemsida, till exempel en blogg, lättare för google att hitta så man kommer högre upp vid vissa sökningar på google. Eftersom google försöker ge den som söker relevanta sökresultat, sammanfaller det i hög utsträckning med att skapa hemsidor som når ut med relevant innehåll till den målgrupp de är tänkta för.

Jag har läst några av Jennifers blogginlägg om SEO, och tyckt de var pedagogiska och intressanta. Funderade lite innan på om min nivå var rätt för kursen – någon som börjat nosa på det hela litegrann, men ville få mer gedigna kunskaper och gräva djupare. Kom fram till att den passade perfekt, men också är helt lämplig för någon som är totalt nybörjare. Den var pedagogisk, peppande, gedigen och snygg. Känner verkligen att jag har fått med mig kunskaper som det hade tagit lång tid för mig att hitta till annars. Ser att kursen ska hållas igen i höst så vill man investera i att öka googletrafiken till en hemsida man har, har ekonomin för att gå en sådan här kurs (jag var sugen på att unna mig något “onödigt” som inte var för någon annans skull utan bara för mig), och är intresserad av att lära sig något nytt rekommenderar jag den.

Ulrika Nettelblad skriver bok på balkongen

Ett blogginlägg: Kugges inlägg om karaktärer

Bra och handfasta guider till olika delar av skrivandet gillar jag alltid. På Kugge skriver hittas en hel del av detta den här sommaren, som det här inlägget om att skriva bra karaktärer till exempel. Kugge har en hel blogginläggsserie om olika aspekter av skrivandet parallellt med att hon håller skrivkurs nu under sommaren, så in och frossa!

Puh! Det var det. Nu det bästa sättet att avsluta en söndagskväll i juli: läsa.
Kyssar&kärlek, ha det fint.

 

5 comments

Söndagsplock vecka 27

Fantastiskt väder. Regnsmatter hela dagen. Tretton grader i luften. Doften av fuktigt gräs, fuktig jord. Någon gång på kvällen började det piska ned, regnet, sådär så att det nästan gör ont på huden om man går ut. Barnen frågade om de fick springa ut och doppa sig i den lilla plastpoolen i trädgården. Rusade nakna ut på gräsmattan, kastade sig i, skrek det isar! det isar! det isaaar! och jag fick det bekräftat åter en gång, det jag anat länge: det är inte i solen man känner sig som mest levande.

Här kommer några tips, för andra regniga dagar kanske.

Ett sommarprogram:
Det händer ibland att jag återkommer till Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som gavs ut 2008 utgörs av dagboksanteckningar från ett svårt depressivt skov i Heberleins bipolära sjukdom. Det är en bok som fungerar bra att återvända till flera gånger, när livet gett mig nya perspektiv på innehållet. Vet att hon senare sagt att hon ångrar utgivningen och fortfarande var väldigt sjuk när hon gick med på att ge ut den, men nu finns den ju redan där och både som språklig upplevelse och sjukdomsskildring tycker jag den är väldigt träffande.
Det här är ju inte ett sommarprogram, kanske vän av ordning protesterar. Vän av ordning: du har rätt! Men jag brukar kombinera den där omläsningen med att lyssna på det sommarprogram Ann Heberlein spelade in 2009, året efter att boken gavs ut.
Tycker de passar så fint ihop, det är så fint att få höra henne prata om hur det är att må bra. Det alldeles lugna bramåendet, det som inte är hypomanierna eller depressionerna, det som är kaffe i solen och en egen trädgård. Påminnelsen om att det lyckliga slutet inte är explosioner och fanfarer, att det kan få vara en lugn och sakta utandning av lättnad och att inte vara ledsen mer. Kanske är programmet ännu viktigare för mig nu när jag jobbar i psykiatrin, för att bli påmind om vad som finns emellan svackorna man hela tiden möter, det där tillståndet som jag inte så ofta ser mina patienter i eftersom det inte är då de behöver mig.

Två låtar:
Lyssnat på Prom Queen med Molly Kate Kestner och Dance Again med Kite den senaste veckan. De hamnade direkt på spellistan för mitt skrivprojekt.
Vet inte riktigt vad som gör att en låt platsar som skrivlåt, de är ju ganska olika i genre och annat, men det måste finnas något… desperat, och längtansfullt, och på gränsen. Det är så den ska vara, boken, mycket mörker men inte bara mörker, och ljuset som sipprar in ska vara överväldigande och fyllt av kraft.
(Inte lätta ambitioner. Den blir väl aldrig klar).
Den där skrivspellistan heter förresten morning of the execution efter ett av mina favoritcitat från någon bok, någonsin, från Jeanette Wintersons The Stone Gods:
“I was optimistic, in that morning-of-the-execution-way when, quietly reading a book, you look up to find the hangman waiting, and go with him, feeling every final step with the intensity of new life.”


Ett boktips:

Jackie av Anne Swärd.
Gräver sig sakta genom varje steg i en destruktiv relation, den långsamma eskalationen, hur de små stegens  tyranni kan skapa en acceptans och tolerans till något man aldrig gått med på till att börja med. I det intressant, och jag tycker om ansatsen att man följer både honom och henne.
Däremot, rent skrivmässigt… Åh, jag ska erkänna det direkt, jag boktipsar om den här delvis för att jag hoppas få någon att diskutera den med. Jag sträckläste den, så den hade ju definitivt ett sug, och det fanns miljöskildringar som jag tyckte var magiska, miljöernas stämningar och dofter var hur bra som helst. Karaktärsgestaltningarna, däremot… Jag uppskattade verkligen ansatsen, som sagt, och ibland glimrade det till nåt otroligt, en känsla för små detaljer hos människor som gav en bild av hela personen. Men just i upplevelsen av relationens utveckling tyckte jag ibland att det var lite för mycket show don’t tell. Att skriva om hur de upplevde det istället för att lämna det till gestaltningen.
Tror jag, att jag upplevde var problemet. Har funderat mycket på detta nämligen, varför jag i slutändan upplevde den som så ojämn. Men mycket läsvärd.

En smak:
Det här pepparmynta-chokladteet från Garant. Vet inte hur jag i ord ska kunna berätta om vad det tillför mitt liv?
Ett örtte som lyckas med att ha både styrka och sötma, intensitet och karaktär, fyllighet. Perfekt som avslutning efter en god middag, kanske som dryck till efterrätten. Perfekt att dricka många koppar av när jag gör mitt kvällsskriv.

Ett blogginlägg

Mirjam Ekström skriver om att hinna med att skriva när man har småbarn. Tycker om hur hon påpekar att allt man inte hinner kanske inte bara handlar om att man måste anstränga sig lite mer, utan ibland om att man faktiskt behöver sin vila framför typ en teveserie i soffan snarare än ett nytt projekt. Gillar allt som påminner om att prioriteringar också handlar om att prioritera bort saker, och att det inte bara kan handla om att prioritera bort återhämtning.
Mirjams blogg är bra, förresten. Mycket inspirerande om att söka ett liv som matchar just det som är viktigt för en själv, och om skrivande. Plus fina Nya Zeeland-vyer.

Så. Det var den veckans tips. Kom nu inte och klaga på mig om ni tycker att ni inte har något att göra.
Kyssar&kärlek, ta hand om er.

Tidigare söndagsplock:
Söndagsplock vecka 19

Söndagsplock vecka 20

Söndagsplock vecka 21

Söndagsplock vecka 22

Söndagsplock vecka 25

 

 

 

5 comments

Söndagsplock vecka 22

Sedan kom hettan. Lika överraskad blir jag varje år, och nästan lite förnärmad. Ska det bli varmt nu? Men det har ju varit kallt?
Och sedan står jag där och rotar efter ett par shorts och tunnare skor och fnyser åt att man plötsligt måste vistas nästan naken bland folk.
Men dofterna! Dofterna. Det är som när man börjar steka mat jämfört med att sniffa på den när den är uppskuren med rå. Allting blir mustigare, verkligare och mer överväldigande.
Ska inte förlora mig i hur maj doftar, det har jag ju redan gjort. Vidare till veckans tips istället.

En podcast
Min favoritreceptblogg (okej, i ärlighetens namn den enda receptblogg jag använder. Jättebra kokböcker också, älskar dem!) har blivit med podd. 
Staycheappodden handlar om att leva billigt men bra på olika sätt. Jag jobbar ganska mycket i mitt liv med att kontinuerligt dra ned standarden jag behöver för vad som ska kännas lyxigt. Tänker att hela världen omkring gör allt för att den standarden hela tiden ska höjas, och av tusen orsaker tror jag inte att det är ett råtthjul som blir bra att springa i. Podden är lite snackig och ostrukturerad, så som poddar var mer förr. Funkar eftersom ämnena intresserar mig, båda poddarna har mysiga dialekter och de samtidigt pratar så lugnt att det funkar att sova till. (Ni som hängt med vet att jag bedömer alla poddar utifrån om de också funkar att ta en tupplur till).

En bok
Den mest tidsvältajmade bokreleasen på evigheter?
Prepping – överlevnadshandboken: kunskap för kris och katastrof av Anna-Maria Stawreberg och Torbjörn Selin är precis vad det låter som. Jag gillar den för att jag tycker det är fint med grönt och vitt i kombination, för att jag tycker den är typografiskt behaglig att läsa och för att omslaget har en behaglig struktur under fingertopparna. Men också för att jag tycker det verkar nice att överleva såklart.
Väldigt faktaspäckad, gillar det. Också fylld av diverse sedelärande berättelser ur verkliga livet av folk som dör och folk som överlever under dramatiska förutsättningar och naturens makter. Blir så oerhört lugn av att läsa sånt här. Jag blir inte orolig av att föreställa mig det värsta, jag blir orolig av att inte få göra det.

En låt
Hur många gånger i mitt liv ska jag glömma bort Hey ya! med Outkast existerar?
Och sedan minnas det igen.
Skrika genom hela huset SHAKE IT SHAKE IT LIKE A POLAROID PICTURE
Och lova att jag aldrig ska glömma bort dess existens igen.

En blogg
Det ska sägas direkt, så att ingen tvekan råder: allt som skrivs hos Sardellen är bra. Det här är som jag drömt att jag kunde föra mig på internet. Välavvägt med självdistans, intellektuellt och tonmässig självklart. Observant. Med ett öga för saker, som man säger. Och jävligt roligt. Här är Köpenhamn, läkarskap, skrivande och kontrollbehov i salig blandning. Och böcker. Mycket böcker, och bra skrivet om böcker. Det är svårt att skriva om en bok man läser på ett sätt som fångar både de som är intresserade av boken ifråga och de som bara vill läsa en bra text. Här görs det briljant, bland annat i det här inlägget om Donna Tartt.
(Vill också lära mig att skriva om böcker på det här sättet. Istället för “det är ju nice att överleva. Men övning ger väl färdighet).

Nu är det dags att sova.
Kanske är det det sista och viktigaste tipset.
Glöm inte bort det, fast maj blir juni och nätterna är så ljusa och så varma och doftar så gott.
Glöm inte bort hur skönt det är att gå och lägga sig i tid.
Ert morgondagsjag kommer att tacka er.

3 comments

Söndagsplock vecka 20

Hej. Söndag kväll. Mitt kök doftar kardemumma. Utanför fönstret strålar majsolen, den bedrar. Solen värmer men vindarna är fortfarande kalla. Märkte det på vår söndagsutflykt. Lämnade jackan hemma. Sedan gick solen i moln och blåsten kom. Det blåser nordliga vindar nu, sa Lilla Gubben.
Sannerligen, gubben, sannerligen.

Här kommer, precis som förra veckan,  några tips på saker jag gillat på sistone. Bilderna i inlägget kommer från Unsplash och har inget med inlägget att göra mer än att de är fina. Klicka på dem för att komma direkt till fotografen.

En podcast
Podcasts som både är intressanta att lyssna på och sköna att somna till har en särskild plats i mitt hjärta. RikaTillsammanspodden kvalar in på den beskrivningen. Jan Bolmesson som bloggat om privatekonomi i över ett decennium och hans fru Caroline som nördar ned sig i allt från fonder till guldköp till statistik om sparande till hur man garanterar sin partners trygghet om man själv skulle gå bort. Det är snusförnuftig och ordentligt och varmt på ett sätt som känns oerhört tryggt i oroliga tider. Här finns inga frågetecken och inga lösa knutar. Gillar dessutom att dynamiken mellan Jan och hans fru är så fin, ibland far han iväg och supernördar ner sig och då skrattar hon lite och säger “Men nu tror jag inte lyssnarna förstår, Jan” och föser in honom i fållan igen. Jag gillade avsnittet om döden skarpt, men så gillar jag ju också att prata om mörka ämnen.

Ett recept:
Bakade dessa kardemummabullar ikväll. SUCCÉ.
Tycker för övrigt att kanel är så överskattat jämfört med kardemumma. Antar att det är för att kanel liksom är lite… lättare? Kardemumma ställer större krav men utdelningen är också därefter. Sympatiserar med kardemumma, det är okej att vara lite svår.

Ett blogginlägg:
Linnea Brännström har ett väldigt lyhört skrivande, tror stenhårt på hennes ord. Det här inlägget om att besöka det barndom hon adopterades från som liten berörde mig massor.


En aktivitet:
Ibland om jag känner att livet rusar ifrån mig i ett pärlband av vardagsögonblick som aldrig riktigt lyfter, ställer jag klockan en kvart tidigare på morgonen och börjar dagen med att läsa bok i sängen. Tycker genast det känns lite som att man är på semester. Kombineras förslagsvis med att välja en bladvändare, så att man liksom längtar lite på kvällen till att få fortsätta nästa dag. Den mer extrema tar också på sig ett par solglasögon och vänder blicken mot sänglampan medan man läser, då känns det som att man ligger i en solstol på en strand.

En spellista:
Jag är ledsen att jag tipsade om den där barnspellistan i förra söndagsinlägget.
Lika schysst som att ge er länkar till diverse virusgenererande hemsidor, typ. Öppnade min Discover Weekly för första gången på några veckor, nämligen, och minst en timmes lyssnande på vår familjelista varje dag har gjort en del med tipsen. Plötsligt är alla mina tips i den här stilen.
Så rekommenderar er något helt annat den här veckan, något jag vårdar ömt, min spellista som jag lyssnar på när jag skriver just nu. Också väldigt bra om man vill känna något, något som rister till, lite mer än kom ut som bananofil.


Så. Det var det. Nu kastar vi oss in i nästa vecka.
kyssar&kärlek tack och hej.

 

 

 

 

8 comments

En vecka i januari 2019

131 dagar efter riksdagsvalet får landet jag bodde i en gång en statsminister.
Jag går hemma med sjuka barn på måndagen, onsdagen, torsdagen och fredagen den här veckan. Det finns mycket tid att lyssna på radioinslag och podcasts i ett försök att förstå de praktiska konsekvenserna av de politiska förvecklingarna i ett samhälle jag inte längre lever i.

Jag frågar några vänner som bor i Sverige om de kan förklara tydligare vem som egentligen får makt och vad det kommer att leda till. De flesta rycker på axlarna, säger att det är för krångligt, att ingen riktigt vet. Som folk brukar göra åt samhällsfenomen som kräver för mycket nörderi för att begripa. Bankkriser, mellanösternkrig, den egna regeringsbildningen.

Det är så lugnt här, på den här ön, det är så lugnt här, på den här platsen i livet. Som om jag sprängt mig en ö också i tillvaron, ett hål i tiden för att få utrymme att tänka. Medan de sjuka barnen leker med varandra rör jag mig genom huset och ställer saker i ordning. Rensar ut. Gör plats för nytt. Känner efter.

Utanför faller snön i evighetssjok, det tar aldrig slut. Utanför kryper minusgraderna allt lägre, nåt bitande och vasst i luften, en påminnelse om mina Umeåvintrar. Här inne finns barnrösterna när de förhandlar med varandra, min favorittröjas mjuka tyg mot handlederna, välbehaget i att inte titta på klockan på flera timmar.

Jag lyssnar på Puzzel med Little Jinder och lagar tomatpasta med rostade kikärtor. Jag lyssnar på Sämst i världen med Solen och lagar ugnspannkaka. Jag lyssnar på New Year’s eve med MØ och lagar linsstroganoff.
Det är barnens favoriträtt. Storasystern kommer hem och frågar vad det är till middag och jag svarar att det är hennes favoriträtt och genast, som ett brev på posten, kommer Lilla Gubbens mörka blick, den förnärmade:
”Mamma, varför sa du inte att det är MIN favoriträtt också? Mamma, har du GLÖMT mig?”

Åh Lilla Gubben, vad lika vi är. Lilla Gubben, vad jag vet hur lätt det är att känna sig försakad. Men Lilla Gubben, man är aldrig så bortglömd som man kan få för sig.

Jag läser Fanny Ambjörnssons Tid att städa – om vardagsstädningens praktik och politik och delar inte alla slutsatser men uppskattar ämnesvalet. Jag börjar läsa en novellsamling av Tove Jansson men hinner inte längre än till förordet innan en unge gastar att den har blivit slagen i sitt huvud och en annan skräckslaget stammar att det var självförsvar, FAKTISKT. Jag läser S-markets kundtidning Samarbete, vars kulturfrämmande aspekter jag skrivit om tidigare både här och här, och tänker på kulturskillnaderna mellan det svenska och det åländska och det finlandssvenska och det finska.

Jag försöker läsa om det finska riksdagsvalet som är nu i höst. Jag funderar över det exotiska i att bo i ett land där mitt modersmål talas av en minoritet av befolkningen och drivkraften att bevara det egna språkets och den kulturella gruppens rättigheter är så stor att nästan alla svensktalande röstar på samma parti. 

Jag skriver en krönika om Fanny Ambjörnssons bok. Jag skriver anteckningar om blogginlägg jag vill skriva senare. Jag skriver nästan ingen skönlitteratur och är ganska nöjd med det. Jag börjar känna att omvärlden är så fascinerande, att det finns historier utanför mig snarare än inom mig som jag skulle vilja berätta.

Jag sitter i mitt arbetsrum, ser ut över den klara himlen, de snötunga träden, i det här öriket i Östersjön, en isolerad plats och samtidigt en smältdegel för allting.
Tänker: är det här känslan som kommer av att vara någon som flyttat runt? Att aldrig riktigt tillhöra en grupp fullt ut.

Eller är det tvärtom? Att jag alltid varit för nyfiken på precis alla perspektiv samtidigt, att det alltid varit omöjligt för mig att foga mig?
Att det är sådana som jag som sitter löst i sin kulturella förankring?
Att det är sådana som jag som ger sig av.

 

(Bild av Samuel Zeller, via Unsplash. Och ett av mina favoritfotografier).

4 comments

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén