Tagg: Skrivrutiner (Sida 2 av 2)

Inspirationen i skrivandet


Jag skriver ju om ganska mycket märkligt, när jag skriver.
Originellt, påstår vissa. Idag redigerade jag på novellen om en robotpsykolog, en annan dag arbetade jag med berättelsen om en sovjetisk konståkerska. Romanen jag ska skriva i sommar börjar med domedagen. Och så vidare.
Något som kan föranleda frågan om var jag hittar mina idéer, den där klassiska intervjufrågan till etablerade författare (åh snälla låt mig bli en etablerad författare som kan få klassiska intervjufrågor!): Var hittar du din inspiration?

Det finns många svar på den frågan. Mer luddiga, men nog så viktiga aspekter, är att jag i allmänhet är väldigt intresserad av saker. När jag var yngre hade jag några vänner som drev med mig om det där – de sa att min ständiga catch phrase var Nejmen vad FASCINERANDE, och det stämmer nog fortfarande rätt väl.
Men det viktigaste tror jag inte är hur jag hittar en massa idéer. Det handlar om hur jag inte ratar dem. Det är just så enkelt som det. Jag gör ganska mycket brainstorming och jag gör den på riktigt där jag låter det som kommer fram bara komma fram, sedan sållar jag och ser vad som blir bra. Som med novellsamlingen. Först kom en enda mening: ”Det var den fjärde april jag köpte pistolen.” (Inledningsmeningen till den första novellen i samlingen). Sedan försökte jag hitta på vilken typ av tema en sådan novell skulle kunna passa in i. När jag kommit på det temat (”10 sätt att hämnas på ett ex”) brainstormade jag fram två listor. Den ena var en lista på tjugo sätt att hämnas på någon. Den andra var en lista på tjugo olika typer av människor, som befann sig i olika livssituatiner. (Typ ”Sovjetisk konståkerska”, ”Deprimerad medelålders författare”, etc). Efter att jag gjort listorna började jag titta på vad jag egentligen skrivit och se om det var något som jag blev lockad att nysta vidare i.
Och då var liksom nyfikenheten, författardelen av mig, redan väckt. Jag ställde rätt frågor, funderade vidare. En del av det blir novellerna i boken – annat blev inspiration till framtida texter.
Och framförallt hade jag väldigt roligt när jag gjorde det.

1 comments

Skrivkrampen

Det är ju bara text.
Man skriver en mening och en annan följer och alltihop bildar något slags internlogik. Allting en del av den värld jag själv skapar. 
Det skönlitterära skrivandet är en sådan intrikat kombination av det nästintill transcendentala (man leker trots allt Gud, om än under kontrollerade former) och detta simpla faktum: det är ju bara text.  Man skriver en mening, och man skriver en annan. Man väljer ett ord, och man väljer ett annat. Ja, alla detaljer hade kunnat väljas annorlunda. Ja, alla idéer hade kunnat vävas samman på nytt och bli något annat. Men det är inte livsavgörande. Det finns faktiskt saker här i världen som är livsavgörande, och nej – mitt skrivande kommer aldrig att vara en av dem.

Dagar när var mening som följer på mening tycks stolpigare och tråkigare än den andra, dagar när varje detalj känns illa vald men jag ändå inte kan tänka mig en bättre, dagar då jag skrattar åt mig själv för att jag följer en dröm som trots allt bara är en dröm och egentligen illa korrelerad med verkligheten, då påminner jag mig om just detta.

 
Det är bara text.
Och jag tycker den är rolig att skriva.
Alltså, så förbannat rolig, att skriva.

Det räcker så.

7 comments

”Mr Robbins gav mig ett namn som lät som en glass. Mr Robbins sa att jag skulle märka när jag behövde det.”


(Hurra för handledsstöd och spellistor med rätt musik!)

Söndag eftermiddag är skrivandets eftermiddag.
Även när man är trött. Även när man inte tycker att det blir bra, att man inte hittar rösten för just den novellen man skriver till samlingen just den söndagen. Allting löser sig i redigeringen, hur som helst. Det är det som är så bra med att skriva, jämfört med att till exempel spela teater (något som skrivandet i alla fall för mig påminner mycket om) – allting hänger inte på att man gör det rätt första gången.
Man får korrigera sina repliker i efterhand.

Jag har totalt skrivit sju noveller till ”10 sätt att hämnas på ett ex”, men två av dem bredde ut sig i riktningar jag inte anat, och blev till slut strukna från boken. Har således fem kvar, men känner mig ändå kommen längre än hälften. Nu finns en lista i ett av mina ostrukturerade anteckningsblock med stolpar om övergripande handling för varje novell jag har kvar. Jag vet så väl vart jag är på väg, vet så väl hur ”rollen” ser ut för varje huvudperson jag har kvar. Jag tycker så mycket om att skriva den här boken. Jag tror verkligen att jag kommer att vara så stolt över den, när den är färdig.

Jag är så stolt över den, redan nu.

0 comments

Sida 2 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén