Tagg: Lilla Augustpriset

Om det här med att skriva (en liten skrivskola)

 
Min bok befinner sig ju i ett limbo, just nu. Jag är nästanförfattare men inte riktigt, millimeter ifrån att äntligen bli antagen, jag har tagit mig bort standardrefuseringsbrevssvaren (älskar längden på det ordet!) och fram till de personliga kontakterna, telefonsamtal och möten, smicker och hård men konstruktiv kritik, allt det där. Men jag har inget tryckt, med framsida och titel och baksidestext, som jag kan sätta i handen på vem som helst och säga: Titta. Min bok. Jag skrev den. Jag är FÖRFATTARE NU.

 
 Ändå tror jag mig ha en del att berätta om skrivande. Från hur man omvandlar ett intresse för skrivande till ett faktiskt bokmanus till hur man får det manuset utgivet (om det är vad man vill). Hur det fungerar på ett förlag, vad som är skillnaden på en agent och en förläggare, hur man får andra skribentjobb än just skönlitterärt skrivande och fördelar/nackdelar med det. 
Jag vet vad som har varit framgångsrikt för mig, och vad som varit mer katastrofartat, och jag vet varför jag har gjort vissa val i min ”skrivkarriär” och tackat nej till annat.
 

(I väntan på att Augustgalan skulle börja. Så himla märklig grej det var egentligen, att ta paus från att vara mamma till en ettåring och åka ned på gala istället.)

 
Så jag tänkte att de kommande veckorna kör jag en serie med inlägg här, om just det där. Skrivande.
 
Tanken är att jag kör igång med en första del nästa söndag. Medan ni alla rulla tummarna och hoppar av iver-spänning-längtan tills dess: passa på att önska om det är något särskilt ni skulle vilja veta mer om. Jag har ett kommentarsfält här nedanför, och en epostadress här bredvid. Båda är väldigt användbara kommunikationsmedel. Fast brevduva går också bra, bara den inte skiter ned för mycket.

(Tips nummer 1: handledsskydd från Apoteket om man ska skriva alldeles för mycket på för kort tid i för dålig arbetsställning. kan vara placebo men har räddat mig från smärtande händer många många gånger.)
 
 
 
 
 

 
,

,

,
 
 
 
,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
3 comments

Influensan försvann, kan någon säga hur

Influensan kom och gick, och var antagligen ingen influensa. Var bara 39 graders feber över två dagar, över två svettiga och feberdrömsfyllda nätter.
Nu sliter jag med att lära mig allt om kvinnliga genitalier i stället.

Har ni Ulrika-abstinens kan ni titta på en intervju några studenter på Södertörns högskola gjorde med mig. Den är gjord omedelbart efter galan, så jag är medtagen överväldigad av kamerablixtar, och ganska sliten. Det roligaste med klippet tycker jag är att ni får se mitt tacktal och hur jag ser ut när jag är chocklycklig. Är sällan chocklycklig så det känslouttrycket är sannerligen raritet.
Här hittar ni intervjun.

1 comments

Omslagsflicka

Den bisarra känslan när man sitter på ett café och redigerar noveller och plötsligt ser sig själv, iförd hatten och allt, ligga dubbelvikt på ett bord bara en liten bit bort. Den där intervjun jag gjorde med Västerbottenskuriren är alltså i dagens tidning, och jag är på omslaget av deras helgbilaga. Inuti får jag prata om min novell, min bok och hur jag hittar inspiration i mitt skrivande.

Jag är så glad för allt det här som händer. Det känns som när min första pojkvän gjorde slut med mig, fast tvärtom. Istället för att vakna på morgonen och tänka åh herregud det kan inte vara sant med en klump i magen och ångesten i bröstet, vaknar jag på morgonen och tänker åh herregud det kan inte vara sant! och sedan ler jag som ett fån.
Fånleende är ärligt talat mitt konstant ansiktsuttryck, just nu.

Och imorgon, mina vänner, fyller jag tjugo.

0 comments

TV4

Mycket, mycket som händer just nu. Igår gjorde jag teve, till exempel.
Så tacksam för alltihop, men också för att jag har två typer hemma som är glada men ganska avslappnade med hela grejen. Jag tror att med så mycket plötsligt uppmärksamhet hade det varit lätt att bli otrevlig och ständigt på jakt efter mer om jag inte hade haft den där vilda bebisen och jordnära fästmannen som förankrar mig i en alldeles vanlig vardag.

Hur som helst, att göra nyhetsinslag var en uppelvelse (även om jag föredrar skrivandet, det är så mycket lugnare!), och den som vill se inslaget och höra mig läsa ur och prata om min novell kan göra det HÄR.

1 comments

Detaljernas tid

Jag frös, fast jag inte var kall och det var någonting som dunkade i mitt bröst.
Vi var den första programpunkten, vi som blivit nominerade till Lilla Augustpriset och mitt i all förtärande förväntan var jag så tacksam för det. Då kunde man ju bara fokusera på galan, sen, titta på folk och lyssna på människor som pratade och sluta vara så uppfylld av att rannsaka sig själv och sitt skrivande och allt man gjort bra och allt man gjort dåligt och allt som framförallt kännetecknades av att det inte längre var möjligt att påverka.

Jag tycker om tävlingar, när de fortfarande går att påverka.
När det gått så långt att det bara handlar om att vänta på beskedet om ens öde, då blir jag mest förvirrad.

Sedan sa de Route 66, och de sa mitt namn.

När stora saker händer mig, då tänker jag på detaljer. Helheten är alldeles för överväldigande när massor händer på en och samma gång.
Hela vägen upp på scenen fanns bara detaljer. Känslan av lädret i mina skor där det tryckte genom strumpbyxorna på hälen. Doften av min fästmans parfym, som dröjt sig kvar i min sjal när han hållit mig tätt intill tidigare samma dag och viskat att det inte spelade någon roll hur det gick och att jag ändå var bäst i världen. Ljusen, på scenen, allting som var så väldigt ljust.

Höll ett tal, ett tacktal, ett av de kortaste jag hört för man kan inte så mycket mer ibland.
Sa:
Tack, Daniel, för alla gånger du har låtit mig skriva i stället för att ta hand om disken.

Tack, för alla gånger du har tagit hand om vår dotter, och låtit mig skriva.

Sedan satt jag på en scen, drack cider och fokuserade på detaljer. Jag fokuserar fortfarande på detaljerna. Helheten av vad som pågår omkring är för stor för att ta in. Jag vet inte riktigt om jag förstår allt som händer.
Jag vet bara att allting som sker tangerar en dröm som jag drömt i hela mitt liv, den där drömmen som handlar om att skriva.

(och förlåt för att jag är så pretentiös idag. men jag tänker, är det någon gång man ska få vara sanslöst pretentiös och sanslöst självupptagen, då måste det väl vara en sådan här dag).

Over and out.

6 comments

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén