Tagg: Karriär

Om det här med att skriva (en liten skrivskola)

 
Min bok befinner sig ju i ett limbo, just nu. Jag är nästanförfattare men inte riktigt, millimeter ifrån att äntligen bli antagen, jag har tagit mig bort standardrefuseringsbrevssvaren (älskar längden på det ordet!) och fram till de personliga kontakterna, telefonsamtal och möten, smicker och hård men konstruktiv kritik, allt det där. Men jag har inget tryckt, med framsida och titel och baksidestext, som jag kan sätta i handen på vem som helst och säga: Titta. Min bok. Jag skrev den. Jag är FÖRFATTARE NU.

 
 Ändå tror jag mig ha en del att berätta om skrivande. Från hur man omvandlar ett intresse för skrivande till ett faktiskt bokmanus till hur man får det manuset utgivet (om det är vad man vill). Hur det fungerar på ett förlag, vad som är skillnaden på en agent och en förläggare, hur man får andra skribentjobb än just skönlitterärt skrivande och fördelar/nackdelar med det. 
Jag vet vad som har varit framgångsrikt för mig, och vad som varit mer katastrofartat, och jag vet varför jag har gjort vissa val i min ”skrivkarriär” och tackat nej till annat.
 

(I väntan på att Augustgalan skulle börja. Så himla märklig grej det var egentligen, att ta paus från att vara mamma till en ettåring och åka ned på gala istället.)

 
Så jag tänkte att de kommande veckorna kör jag en serie med inlägg här, om just det där. Skrivande.
 
Tanken är att jag kör igång med en första del nästa söndag. Medan ni alla rulla tummarna och hoppar av iver-spänning-längtan tills dess: passa på att önska om det är något särskilt ni skulle vilja veta mer om. Jag har ett kommentarsfält här nedanför, och en epostadress här bredvid. Båda är väldigt användbara kommunikationsmedel. Fast brevduva går också bra, bara den inte skiter ned för mycket.

(Tips nummer 1: handledsskydd från Apoteket om man ska skriva alldeles för mycket på för kort tid i för dålig arbetsställning. kan vara placebo men har räddat mig från smärtande händer många många gånger.)
 
 
 
 
 

 
,

,

,
 
 
 
,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
3 comments

Den jag ska bli

 
En dag kommer jag att behöva välja vad jag ska bli när jag blir stor.
Det är så svårt. Jag har klarat mig hittills med att göra allt. Man slipper välja då.
 
Jag skrev dryga 80% på min tenta nu i juni. Det är ett bra resultat. Börjar man terminen med en son som är tre veckor, läser sista delen av en språkkurs man började för några år sedan, fullbordar en roman och struntar i att gå på varenda föreläsning för att hänga med sin familj eller forska i stället, då är det ett bra resultat.
Eller vem försöker jag lura. Det är ett bra resultat oavsett. Godkäntgränsen är 69%. Någon annan har bestämt: allt över det räcker.
 
Så varför kan jag aldrig känna att det räcker?
För att längst bak i huvudet lurar ju tanken: hur duktig hade jag kunnat bli om jag inte gjort allt det andra?
Om jag hade gett mig in i den här utbildningen med hela min själ och mitt hjärta och lite till.
 
Men egentligen vet jag ju svaret. Hade jag varit tvungen att ge hela min själ och hjärta och lite till hade jag varit ute ur leken nu. Jag kan inte göra saker på det sättet. Kan inte lägga alla begåvnings- och disciplinägg i samma korg. Tappar jag den korgen rasar ju allt. Oh
Och jag är fortfarande sällsamt underbegåvad när det gäller att hantera misslyckanden.
 
En dag kommer jag att behöva välja vad jag ska bli när jag blir stor. Fast kanske har det valet redan hänt, utan att jag förstod.
Kanske måste jag bara acceptera vad det innebär: att jag inte är lämpad för att bli superbäst på en grej. Utan bara lite-lagom-bäst på allt möjligt.
 
Och att det är allldeles synnerligt okej.
 
2 comments

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén