Att skriva krönikor, del 2: Struktur

Hej hej!
Det här är det andra inlägget i inläggsserien om att skriva krönikor. Här finns del 1, om att hitta sina idéer.

Idag kommer jag att skriva om att vidareutveckla sin idé och om struktur. Om hur man med en mall eller form för sin krönika kan ge den mer driv. Innan vi börjar ska jag bara säga två saker:

  1. Ibland när man läser om tekniken bakom skrivande, får det som konsekvens att man inte skriver alls. För att man tänker att man ska göra allt tekniskt bra och snyggt. Om det blir konsekvensen av att läsa den här guiden ska du genast sluta och sätta dig och skriva istället. Sedan läser du igenom den här inläggsserien när du redan har skrivit en text, för inspiration om hur du kan göra den ännu bättre. Men det går inte att förbättra en text som aldrig blir skriven.
  2. I det här inlägget kommer jag använda en egen krönika som exempel – den här om tröst, för Läkartidningen. Läs den gärna om ni inte har gjort det så blir det lättare att hänga med.

ATt vidareutveckla sin idé

Idéer är tankefrön, att vidareutveckla dem är att sätta ned dem i jorden och hjälpa dem att börja växa. Eller så kan man se idén som den första attraktionen man känner till en annan människa, och vidareutvecklingen är som att göra slag i saken och börja dejta. Man undersöker om här finns något att bygga vidare på.

Mina tidiga idéer är lösa tankar, associationer, ett intresse för ett ämne. När jag vidareutvecklar dem försöker jag sammanfatta ungefär vad jag tror att jag vill säga. Ibland är det tydligt för mig på ett tidigt stadium. När jag skrev krönikan om tröst  visste jag att jag ville skriva något om känsloreglering, och jag visste jag att jag ville ha berättelsen om min sons tårar som utgångspunkt. Min vidareutvecklade idé blev något i stil med Krönikan handlar om människors behov av att bli tröstade på olika sätt, och olika förmågor att berätta om det, med utgångspunkt i berättelsen om min son. Den vidareutvecklade idén är en sammanfattning av budskapet, en riktning för att påminna mig när jag skriver om vad jag egentligen vill säga.

Ibland går det snabbt att inse vad som är min poäng, min vidareutvecklade idé. Ibland måste jag prova att skriva några utkast till krönikor på det ämne jag tänker mig för att komma på vad jag egentligen vill säga. Men jag har de som en trygghet att jag någon gång i processen sammanfattar för mig själv vad krönikan egentligen handlar om.

krönikans struktur – DE tre delarna

När jag har min vidareutvecklade idé är det dags att faktiskt skriva en krönika. (Som sagt, ibland skriver jag krönikan först och får idén klar mig sedan, men då brukar jag skriva ett nytt utkast när jag faktiskt vet vad som hör till texten och vad som inte passar in).

När jag skriver krönikan tänker jag att den består av tre delar. Det är ganska basic dramaturgi, så det är inte direkt en innovation jag kommer med, men det är jäkla nyttigt att ha i ryggmärgen. Man kan kalla de här delarna lite olika saker – jag tycker början, mitten och slutet är enkelt och bra. Kan man sin början-mitt-slut kan man strukturera och förmedla nästan vilken typ av berättelse som helst på ett sätt som får andra att vilja ta del av den.

början

En bra början ska suga tag i läsaren, ge en känsla för vad texten kommer att handla om, sätta den språkliga tonen för texten, och få läsaren att vilja läsa vidare. (Ingen lätt uppgift, jag vet!)

Det blir ofta bra att börja i det personliga, det nära. Om du skriver om världshändelser kan din början vara att zooma in på ett enskilt människoöde i det stora politiska. Skriver du om ditt eget liv kan du börja med en anekdot därifrån. Jag tänker att man börjar med en inzoomning och sedan använder sin mittendel till att vidga perspektivet.

Ett klassiskt trick är att inleda med en personlig berättelse, men lämna den oavslutad för att återkomma till den i slutet av krönikan. Det ger lite spänning och driv i texten och knyter också fint ihop början med slutet.

Ett annat trick är att skriva början en gång till när man skrivit hela sin text, eftersom det kan vara svårt att sätta allt som en bra början innehåller första gången man skriver den.

Början i min krönika om tröst är helt enkelt anekdoten om min son.

mitten

Mitten är fördjupningen, det vidgade perspektivet. Efter den fängslande början ska läsaren vara fast och då kan man börja med lite tyngre, mindre cliffhangeraktiga grejer. Det är i mitten man öser på med argumenten, lägger in fakta om världshändelserna, berättar bakgrundshistorien till den inledande anekdoten. Här har man stor nytta av att ha vidareutvecklat sin idé – mitten är till för att berätta om det du egentligen vill säga!

I min tröstkrönika tänker jag att mitten utgörs av de två första patientberättelserna. De är olika sätt att gestalta min huvudtes: att behovet av tröst kan te sig olika, och att trösten behöver ges på olika sätt.

slutet

Här når texten ett klimax, några rader där den är som mest intensiv och träffande. I en argumenterande text kan det vara ens huvudbudskap, till exempel. I min text är klimax stycket om att träffa patienter med självskadebeteende och försöka möta deras behov av tröst. Där illustreras min tes allra bäst, och där är också språket och berättandet som intensivast.

Efter klimax kommer en avrundning, den sista efterklangen i texten. Några rader att andas ut och få smälta krönikans budskap, gärna med en punchline eller sista tanke att ta med sig och fundera på efteråt. I avrundningen är det perfekt att knyta an till krönikans inledning. Det kan man exempelvis göra genom att avsluta en berättelse man inlett sin krönika med, eller att låta den sista meningen likna den första. I tröstkrönikan avslutar jag med en ny berättelse om min son, som både påminner om den i inledningen och vidgar budskapet. Om inledningshistorien visar att man kan behöva olika sorters tröst, blir slutklämmen hur viktigt det är att få lära sig som barn att berätta vilken tröst man behöver.

skrivövning till nästa gång

Plocka fram din idé som du fick genom förra delens skrivövning. Försök sammanfatta vad du vill få sagt i en eller ett par meningar. Är det svårt, prova att skriva lite olika tankar och reflektioner kring ditt ämnen och försök plocka fram ett huvudbudskap från de tankarna.

Skriv ett första utkast utifrån din vidareutvecklade idé. Försök få till en början, mitt och ett slut. Det behöver inte vara snyggt skrivet och det behöver inte vara fullständigt. Tvärtom ska det gärna vara ett lite stökigt råutkast. För det är just hur man gör ett första utkast lite tjusigare, lite bättre, som vi ska prata om i nästa del. Då är det nämligen dags för redigering!

 

Tack för idag, tack för att ni läser, och om ni gillar den här inläggsserien  – lämna gärna en kommentar eller dela inlägget vidare!

Allt gott, tack och hej.

 

(PS Samtliga bilder i dessa inlägg är från Unsplash  – klicka på dem för att komma till fotografen).

Föregående

Lyssna, läsa, laga

Nästa

Februari, mars

2 kommentarer

  1. Hej!
    Vilket bra inlägg. Jag ville bara lämna en kommentar eftersom jag läste din krönika i läkartidningen. Kände verkligen att jag behövde läsa det just precis då, speciellt efter min senaste vfu-placering där jag fick vara med i flera svåra situationer för första gången. Fint! Tack för det.

    / Julia, läk-stud T7

    • Hej, vad kul! Jätteroligt att höra. Följer ju din blogg (vet inte om jag kommenterat någon gång, vet att jag haft svårt att få din kommentarsfunktion att funka vid ett par tillfällen?). tycker om att läsa om glimtar från livet som läkarstudent, det är en fin påminnelse om en tid som ligger både nära och väldigt långt bort på samma gång.

      Jätteroligt att du gillade krönikan och att den gav dig något! hoppas du har bra folk omkring dig för att ventilera både svåra och glädjande upplevelser i det här märkliga yrket <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén