Att skriva krönikor, del 1: Idéer

Jag har tänkt länge att jag skulle skriva något om hur man skriver krönikor, men varje gång jag börjat har jag backat.
Dels har jag inte hittat tonen för det jag vill säga. Dels har jag nog inte tyckt att jag har så mycket att lära ut om det hela. Jag ser inte mitt krönikeskrivande som särskilt framgångsrikt. Tänker att jag skriver lite texter, att de publiceras ibland, att de håller helt okej kvalitet och att det får väl duga så men inte är det direkt något att lära ut.
Men det är förstås en perfektionists sätt att se på saken.

Egentligen skriver jag ju minst två krönikor i månaden, ibland tre. Arvoderade uppdrag, och även om pengar inte är allt här i världen så betyder det ju trots allt att någon annan tycker att de där helt okej-kvalitets-texterna är värda att betala för. Och att ytterligare andra tycker att de är värda att läsa. Och så har det varit i snart sex år nu. Så med det mandatet att uttala mig om saken tänkte jag berätta i några inlägg om hur jag gör när jag skriver mina krönikor.

Det är ingen fullständig guide till hur man skriver krönikor, för någon heltäckande manual för det är jag inte kapabel att skapa. Men det blir en del uppslag om hur just jag gör, och kanske kan det inspirera någon som försöker hitta sitt eget sätt att göra det på.

Det är verkligen en konst att hålla sig lagom kort utan att bli för basic, att vara tillräckligt konkret utan att snurra in sig för mycket i sina egna metoder, att vara uppmuntrande utan att bli klämkäck. Jag får finslipa det där med tiden genom den här serien. Och om ni känner att det här inlägget ger er något – berätta gärna det! Jag glider på lite hal is här.
Nu kör vi.

Vad är en krönika?

En krönika är en kort text med utgångspunkt i det personliga. Behöver inte vara superprivat, det beror ju verkligen på vad man skriver om, men den är till sin natur subjektiv snarare än objektiv. Skribenten bakom en bra krönika ska märkas i texten, genom sitt sätt att tänka eller sitt sätt att skriva eller gärna både och.

Hur kort ska den här korta texten vara då? Det beror förstås på vem man skriver för. Nästa alla mina krönikor är 3000 tecken.

Hur blir man krönikör?

Jag kommer att skriva mer om hur man kan få sina krönikor publicerade längre fram. Men jag tror att första steget om man vill skriva krönikor, åtminstone om man vill skriva regelbundet, är att lära sig att hitta på idéer.

Det finns många människor som kan skriva medryckande texter när de har inspiration, det finns betydligt färre som kan skapa ens helt okej texter om olika ämne varje månad, med deadline. Därför handlar den första delen av de här inläggen om just att hitta idéer och ämnen för krönikor.

Vad ska man skriva om då?

Vad just du som läser vill skriva om vet förstås bara du.
Jag själv har skrivit om allt möjligt. Har dels haft uppdrag där jag får skriva typ vad som helst – och verkligen skrivit om vad som helst, från städning till barn till minimalism till språk till dramaturgi. Har också haft mer nischade uppdrag, där temat för mina texter alltid varit detsamma.

Just nu gör jag både och. För Nya Åland skriver jag om vad som helst, för Läkartidningen skriver jag om reflektioner kring läkaryrket och för Västerbottens Folkblad skriver jag om litteratur och skrivande.

Man skulle kunna tro att det är lättare att komma på ämnen för krönikor om man får skriva om vad som helst, men min erfarenhet är att det är tvärtom. Begränsningarna föder kreativitet. Å andra sidan har jag älskat mina uppdrag där jag har haft full frihet – det har varit en otrolig skola för att lära mig vilken typ av texter och ämnen jag gör allra bäst.

Alltså: fundera gärna om du har en nisch, det kan göra det lättare att komma på ämnen och även lättare att pitcha just dina texter för en uppdragsgivare. Men har du inget sånt är det utmärkt att prova sig fram. När du skriver om allt möjligt kommer du med stor sannolikhet att börja hitta särskilda hjärteämnen, texter just du gör särskilt bra.

Hur kommer man på ämnen för sin krönika?

Oavsett om man har en nisch eller skriver om allt möjligt måste varje enskild krönika handla om något. Det är en av de stora utmaningarna med regelbundet krönikeskrivande – man producerar så många korta texter och varje text måste ha en egen grundidé. Det är också en av tjusningarna med regelbundet krönikeskrivande – man blir duktig på att hitta en vinkel, en berättelse i det mesta.

Jag har skrivit krönikor såpass länge att jag har mina känslospröt ute för ett bra ämne. När jag läser en bok, lyssnar på en podd, talar med en vän, leker med barn, promenerar i skogen, ser på film med min man. En formulering eller ett resonemang eller en anekdot blir ett tankefrö som kan växa till en text. Jag brukar låta det där tankefröet ligga och gro i bakhuvudet i några veckor, och sedan sätter jag mig vid datorn och skriver en krönika. Då är det mesta jobbet redan gjort, i huvudet. Det är förstås ett behagligt sätt att skriva på, men för opålitligt att ha som enda metod. Men för den som vill hjälpa tankefrön att växa rekommenderar jag att utsätta sig för mycket influenser från olika håll. Prata med olika sorters människor, läs böcker inom helt olika genrer, lyssna på helt nya podcasts om ämnen du inte alls trott dig vara intresserad av. Jag upplever att kreativitet kommer lättare när jag utsätts för något oväntat.

Om deadline närmar sig och jag inte har något tankefrö som växt till sig fint av sig själv, brukar jag använda olika brainstormingmetoder för att få fram ämnen istället. Den enklaste, och den jag använder oftast, är helt enkelt att sätta en timer på fem minuter. Under den tiden ska jag komma på så många olika möjliga ämnen för en krönika jag bara kan. Ju knäppare desto bättre, målet är antal och inte kvalitet.
När de fem minuterna gått brukar jag oftast ha hittat åtminstone någonting som går att spinna vidare på, eller flera olika tankespår som tillsammans blir ett intressant ämne.
Då är det dags att gå vidare och vidareutveckla idén till en krönika. Och just mer om hur jag vidareutvecklar en idé, bygger struktur i en krönika, och skapar ett första utkast på texten tänkte jag skriva om i nästa del. Så stay tuned (till exempel genom att följa mig på Bloglovin’) om ni vill läsa mer om det.

EN SKRIVÖVNING till nästa vecka

I väntan på nästa del får ni en skrivövning. Eller kanske mer en hitta-idéer-övning. Det är exakt samma grej som jag beskrev här ovanför. Enkelt men ofta användbart – och ger en idé som ni kan använda för att öva vidareutveckling av idéer när ni läser nästa del.

  1. Sätt en timer på 5 minuter
  2. Skriv upp så många krönikeämnen du bara kan under den tiden
  3. Kika på idéerna. Fundera om någon slår an hos dig. Gå och lura på på den. Låt tankefröet börja gro.

Sådär, det var den första delen i den här lilla serien om krönikeskrivande. Om ni hade nytta av den, dela gärna med er av den. Om ni har synpunkter, kom gärna med dem. Om ni har frågor, ös på.
Och om ni bara vill skriva – skriv. Det är trots allt det enda sättet att göra det på.

 

(Psst! Alla bilder i det här inlägget kommer från Unsplash. Klicka på bilderna för att komma till fotografen.)

Föregående

Ledaren

Nästa

Dimensioner

2 kommentarer

  1. Åh, det här ser jag fram emot att läsa mer om. Jag känner att jag har mycket att lära när det gäller att skriva krönikor. Skrev några stycken när jag studerade men tyckte aldrig att jag riktigt lyckades med dem. Som du säger så är det svårt att få till ett vettigt innehåll på förhållandevis få ord, och att hitta rätt balans mellan det där lite humoristiska och det allvarliga. Så jag tänker suga åt mig som en svamp av dina tips.

    • unettelblad

      vad kul att du ser fram emot inläggen! krönikor tycker jag verkligen är en av de svåraste textformerna på många sätt – som vanligt ser man ofta de korta texterna som övningsstycken när de tvärtom är jäkligt svåra. Men å andra sidan behändiga att ägna sig åt tidsmässigt, så på så sätt är det ju lätt att få in att skriva dem. tack för att du kommenterar!

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén