Rädsla och konsten att hitta hem

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/371417/images/2008/254_17612489.jpg
 
Jag brukade vara så rädd för allting, att jag till slut inte var rädd för någonting.
När jag var fjorton, femton, sexton, sjutton, arton. Övertygad om att jag inte skulle klara de mest grundläggande sysslor. Beställa en kaffe, starta en diskmaskin, byta en glödlampa.
Folk pratade om att man måste skilja på självförtroende och självkänsla. Att det ena är tilltron till att man kan fixa det mesta, och det andra känslan av att man är värdefull oavsett vad man klarar av.
Det spelade ingen roll för mig på den tiden. Jag hade inget av dem.
 
*
I den där känslan, den där rädslan, föddes gränslösheten.
Så rädd för allting, att jag helt enkelt inte kunde vara rädd för någonting. Började tvinga mig att göra allting jag var rädd för. Och de små och stora sakerna, det var ingen skillnad.
Hjärtklappning inför att köpa en cappucino eller att spela låtar på en scen framför massa människor, det var samma, i hjärnan var det samma. Jag bara körde.
Prestationsångesten inför att byta en glödlampa eller inför att lära mig undersöka en människokropp, det var samma, i hjärnan var det samma. Jag bara körde.
Allting som verkade svårt, dessa omöjliga vatten-över-huvudet-uppdrag, alla livsval som liksom var where no woman has gone before – jag bara körde.
Fort, fort, och aldrig stanna, aldrig våga se mig om.
 
*
 
När jag var liten brukade jag spela snake på en mycket högre svårighetsnivå än vad jag klarade av. Som en övning, för att sedan gå ned till en nivå jag nästan klarade av, och plötsligt skulle den medelsvåra nivån kännas lätt.
Och det är väl vad jag gjorde med den här delen av livet. Mitt unga bli-vuxen-liv, jag spelade de åren på svåraste nivån. Kanske hade det varit klokare att ta det lugnare, men jag tror inte det alternativet fanns. Mitt alternativ var att bli stillastående, paralyserad av mina egna rädslor.
Men nu. I år blir jag tjugofem år gammal, alla populärvetenskapliga texter säger att det är då hjärnan växer färdigt. Nu. Det börjar bli dags att vrida ned hastigheten. Äntligen tror jag att jag kan.
Till något vanligt. En medelnivå. Stanna upp och förvalta allt det här magnifika jag råkade skapa. Känna stolthet bränna i bröstet, för omväxlingens skull.
Det är dags att snusa i nackar, kyssa älsklingsläppar, drivas av flow.
 
*
 
Men det jag mest vill säga är att kom ihåg det här:
det finns jävligt många vägar till att hitta hem.
 
http://ulrikanettelblad.se/wp-content/uploads/2014/06/june4_53a2b085e087c31b3afd6712.jpg

Föregående

Januariboken

Nästa

Svärta

6 kommentarer

  1. ISA

    fy fan vad berörande du skriver. Plus enorm igenkänningsfaktor. Rädd för allt, rädd för livet liksom.. tack för denna text ändå <3

  2. Känner igen mig så mycket i din text. Tack för att du satte ord på det.

  3. I precisely needed to thank you so much again. I am not sure the things I might have handled without these thoughts revealed by you directly on such a question. It became the depressing setting in my circumstances, nevertheless viewing a well-written technique you treated that made me to weep over gladness. Now i am grateful for your service as well as hope you realize what a great job you’re getting into instructing people through your site. Probably you haven’t got to know any of us.

  4. I simply desired to appreciate you again. I am not sure what I could possibly have done without these ways shown by you on this question. Previously it was the frightful problem for me, however , discovering the well-written mode you solved it forced me to leap for contentment. I’m happy for this help and even have high hopes you are aware of an amazing job you have been getting into educating many others by way of a blog. Most probably you’ve never come across all of us.

  5. I am only writing to make you understand of the fantastic discovery my wife’s daughter gained studying your web page. She figured out so many details, most notably what it is like to possess a great helping mindset to make the others clearly know just exactly specific specialized issues. You actually exceeded her desires. I appreciate you for imparting those insightful, trustworthy, revealing as well as unique thoughts on the topic to Gloria.

  6. My husband and i ended up being now fortunate Ervin could finish off his investigations because of the ideas he got from your own blog. It is now and again perplexing just to choose to be making a gift of tricks which the rest have been making money from. So we discover we now have the writer to be grateful to for that. The explanations you’ve made, the straightforward site navigation, the friendships you make it possible to create – it’s everything excellent, and it’s really aiding our son and the family feel that that theme is entertaining, which is certainly extremely mandatory. Thanks for the whole thing!

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén