Jag kan sy ihop sår, palpera livmödrar och utföra suicidriskbedömningar.
Men möjligen är det jag är stoltast över i mitt liv just nu att jag kan knyta upp min tiokilosklump till halvårsbebis på ryggen. I en bärsjal. Alldeles själv.
Har haft noll fallenhet för detta, så enbart min envishet och mitt två-barn-är-rörliga-och-en-bebis-vill-vara-nära-men-jag-vill-ju-ha-händerna-fria-kaos har tagit mig till detta.
 
Och med dessa suddiga försök att dokumentera detta konstaterar vi att man kanske skulle haft en sådan där selfie-stick ändå. Bara för att demonstrera sina ryggknyt.
 
klart slut.