Livstecken (eller: Tre barn och en äter hela tiden och de andra två går dagis 15 timmar per vecka men inget mer)

Och i övrigt:
Vår minibebis blev en månad i lördags.
I en månads tid har jag tänkt att jag ska skriva ett inlägg om den där dagen då hon föddes. Inte som terapi, för det var aldrig traumatiskt, utan för att det är en alldeles egen liten berättelse.

Jag tänker fortfarande skriva om det, om det och en massa andra saker. En dag om säkert mycket längre tid än vad jag tror gör jag mig påmind här igen.

För ni vet… är det något jag gör bra, så är det banne mig berättelser.

 

 

kyssar&kärlek.