Om det här med att skriva (en liten skrivskola)

 
Min bok befinner sig ju i ett limbo, just nu. Jag är nästanförfattare men inte riktigt, millimeter ifrån att äntligen bli antagen, jag har tagit mig bort standardrefuseringsbrevssvaren (älskar längden på det ordet!) och fram till de personliga kontakterna, telefonsamtal och möten, smicker och hård men konstruktiv kritik, allt det där. Men jag har inget tryckt, med framsida och titel och baksidestext, som jag kan sätta i handen på vem som helst och säga: Titta. Min bok. Jag skrev den. Jag är FÖRFATTARE NU.

 
 Ändå tror jag mig ha en del att berätta om skrivande. Från hur man omvandlar ett intresse för skrivande till ett faktiskt bokmanus till hur man får det manuset utgivet (om det är vad man vill). Hur det fungerar på ett förlag, vad som är skillnaden på en agent och en förläggare, hur man får andra skribentjobb än just skönlitterärt skrivande och fördelar/nackdelar med det. 
Jag vet vad som har varit framgångsrikt för mig, och vad som varit mer katastrofartat, och jag vet varför jag har gjort vissa val i min ”skrivkarriär” och tackat nej till annat.
 

(I väntan på att Augustgalan skulle börja. Så himla märklig grej det var egentligen, att ta paus från att vara mamma till en ettåring och åka ned på gala istället.)

 
Så jag tänkte att de kommande veckorna kör jag en serie med inlägg här, om just det där. Skrivande.
 
Tanken är att jag kör igång med en första del nästa söndag. Medan ni alla rulla tummarna och hoppar av iver-spänning-längtan tills dess: passa på att önska om det är något särskilt ni skulle vilja veta mer om. Jag har ett kommentarsfält här nedanför, och en epostadress här bredvid. Båda är väldigt användbara kommunikationsmedel. Fast brevduva går också bra, bara den inte skiter ned för mycket.

(Tips nummer 1: handledsskydd från Apoteket om man ska skriva alldeles för mycket på för kort tid i för dålig arbetsställning. kan vara placebo men har räddat mig från smärtande händer många många gånger.)
 
 
 
 
 

 
,

,

,
 
 
 
,
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Föregående

Läsning

Nästa

Allt som händer när ingenting händer

2 kommentarer

  1. Låter ju otroligt spännande, kul att jag hittade hit via Underbaraclara 🙂

    Jag hänger lätt på skrivarskolan. Har nog inga särskilda önskemål utan vill fortsätta bli inspirerad att skriva, men det som rullar i huvudet nu är någon form av faktabok så mer om hur man kan komma vidare med det vore ju intressant.

    Och snälla, om du har lust, hur kommer det sig att du är på termin 8 på läkarprogrammet, har två barn och är blott 21 år? Jag får inte ihop det när jag räknar, haha. Kanske kan jag läsa mig till det här på din blogg någonstans så slipper du skriva en novell till svar 😉

    Ha det gott!
    /Elin

  2. Tack för svaret, då hänger jag med 🙂 Får fortsätta läsa för det långa svaret måste vara fascinerande.

    Och härligt att pappan tog föräldraledigt tidigt. Jag återvände själv till studier och jobb tidigare än normen och trots att barnen ändå var 5 månader och sedan 3 månader sågs vi väl som ufon av många. Fram för pappor och mamma som jämbördiga föräldrar!

    Ha det fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén