Det här läser jag just nu: en bok om neurovetenskaplig forskning och dess påverkan på samhället och kursboken (fast gammal upplaga) för dermatologi och venerologi. Det vill säga hudsjukdomar och könssjukdomar, på vanlig svenska. Snart är det dock dags att växla till boken om infektionssjukdomar i stället, och börja plöja antibiotikasorter och bakteriers egenskaper snarare än eksemtyper och kortisonkrämer.
En märklig termin läser vi, med mer än tio olika småämnen som ingår. Men allmänbildande. Det börjar kännas att jag gått så lång tid på det här programmet nu, framförallt när jag träffar ”vanliga” människor, de som inte tillbringar stora delar av sina veckor på ett sjukhus för att ständigt lära sig mer om allt som kan hända med våra kroppar. Då märker jag plötsligt – på frågorna jag får, på hur jag kan besvara dem – att jag faktiskt kan något.

Mamma doktor, förklarar min dotter om någon frågar vad jag gör på dagarna. Och nog är alltihop på upphällningen nu – snart är det faktiskt sant.