Harry Potter and me

 
Det här har varit min titta-på-när-barnen-somnat-dokumentär de senaste dagarna. Kanske var det bara var jag befinner mig i livet just nu, eller möjligtvis vilka nivåer mina könshormoner befinner sig på just nu, men den fick mig att gråta eller nästan-gråta flera gånger om.
När J.K Rowling berättar om hur hon mådde de där åren då hon kämpade med boken, när hon berättar om hur hon bara kände att hon måste ge den en rättvis chans fast hon förstås aldrig kunde veta att den skulle lyckas. När de sa till henne från Bloomsburys håll att don’t quit your normal job och sedan den sjuka framånghistorien efter det. Hon berättar så naket, så ärligt, och så roligt, och jag sitter med gåshud och ler.S

Föregående

Hej och hejdå

Nästa

Fredagssorgerna

4 kommentarer

  1. Vilket bra tips! Den här måste jag sen när jag har tillfälle. Men jobbigt om man blir sådär rörd och snyftig för jag är så himlans känslig för sånt 😉

    • Hmm, kan vara att den hade extra många gråt-trigger-punkter just för mig! tex beskrivningar av hur hon satte sig för att skriva så fort hennes lilla bebis somnat och sånt, då blev igenkänningsfaktorn så hög att empatin slogs på med allt annat som inte alls liknade mitt liv (typ att hon var ensamstående och att hon inte hade några pengar och att hon då kände sig helt misslyckad karriärsmässigt etc) och då bara bölade jag. Så mest är det en fin dokumentär, hon är så härligt down to earth!

  2. Åh, vilket fint tips. Kändes som ett sammanträffande då jag läste igår att det kommer nya Harry Potter-filmer….! 🙂

  3. Anonym

    Åh den här måste jag kolla på! Men måste vara på rätt humör och ha te och inget smink så jag kan böla.

Lämna ett svar till Sandra Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén