Den jag ska bli

 
En dag kommer jag att behöva välja vad jag ska bli när jag blir stor.
Det är så svårt. Jag har klarat mig hittills med att göra allt. Man slipper välja då.
 
Jag skrev dryga 80% på min tenta nu i juni. Det är ett bra resultat. Börjar man terminen med en son som är tre veckor, läser sista delen av en språkkurs man började för några år sedan, fullbordar en roman och struntar i att gå på varenda föreläsning för att hänga med sin familj eller forska i stället, då är det ett bra resultat.
Eller vem försöker jag lura. Det är ett bra resultat oavsett. Godkäntgränsen är 69%. Någon annan har bestämt: allt över det räcker.
 
Så varför kan jag aldrig känna att det räcker?
För att längst bak i huvudet lurar ju tanken: hur duktig hade jag kunnat bli om jag inte gjort allt det andra?
Om jag hade gett mig in i den här utbildningen med hela min själ och mitt hjärta och lite till.
 
Men egentligen vet jag ju svaret. Hade jag varit tvungen att ge hela min själ och hjärta och lite till hade jag varit ute ur leken nu. Jag kan inte göra saker på det sättet. Kan inte lägga alla begåvnings- och disciplinägg i samma korg. Tappar jag den korgen rasar ju allt. Oh
Och jag är fortfarande sällsamt underbegåvad när det gäller att hantera misslyckanden.
 
En dag kommer jag att behöva välja vad jag ska bli när jag blir stor. Fast kanske har det valet redan hänt, utan att jag förstod.
Kanske måste jag bara acceptera vad det innebär: att jag inte är lämpad för att bli superbäst på en grej. Utan bara lite-lagom-bäst på allt möjligt.
 
Och att det är allldeles synnerligt okej.
 

Föregående

”Lakanen luktade mögel, febersvett, förnedring.”

Nästa

Sedan barnsben inskolad

  1. du, det är mer än ok! sänk kraven och försök njuta 🙂 ´ny läsare så är inte alls insatt men tycker du verkar himla bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén