Ersätter de sista dagarnas kliniktjänstgöring med snortjänstgöring, ligger hemma och snörvlar och fräser. Nackdelen med att träffa riktiga patienter, antar jag – hade det bara varit föreläsningar kanske jag pallrat mig iväg i alla fall, men jag tänker inte sitta och hostnysa mot någon med en KOL-exacerbation, liksom.
 
Egentligen har jag inte mycket att klaga över. Jag får några dagars oväntad ledighet som jag kan ägna åt att skriva. Och lyssna på May Jailer. Det har behövts, ett tag. Jag lyssnade ju på den här skivan, Sirens från 2006, ruskigt mycket i våras, skrev om det då. Men det där var ju i samma veva som när jag precis blivit gravid (utan att fatta riktigt att det var en graviditet som hade hänt), så när jag lyssnar på den nu blir jag alltid lätt illamående, sådär som hjärnan skapar bisarra kopplingar.
Det hade säkert varit bra att ha musik som får mig att känna så om jag haft ett stort intresse för att banta, typ, men jag har ett mycket större intresse för att njuta av musik, framförallt sådan som inspirerar mig i mitt skrivande.
Därför går Birds of a feather och alla de andra låtarna på skivan på repeat tills jag inte mår illa av dem mer.