De här lugna dagarna, vad jag behöver dem.
Jag drog två stora lärdomar från första graviditeten, som jag tar med mig till den här: att träna mer under graviditeten (så länge det är medicinskt möjligt) och att vila mer. Det var inga stora justeringar för min del, egentligen, men viktiga. Indoor walking eller simning, två gånger i veckan, i stället för att bara ta promenader. Styrketräning ibland med ett gummiband, för att få armar och ben som ska klara både en växande gravidkropp och två tunga barn som kommer vilja kånkas åt olika håll (och en syskonvagn fylld med dem båda).
Och pluggfria helger. Ja faktiskt helt prestationsfria helger, så gott det bara går. Skriva några timmar, utan att fundera över om det blir bra eller dåligt. Promenera med en tjugomånaders och plocka buketter med klöverblommor. Ligga på soffan och läsa dåliga tidningar. Kyssa min man. Lära min dotter att ropa ”mer! mer!” när hon vill ha mer mat. (Hon tycker inte så mycket om att prata. Så det gäller att lära henne ord som ger en direkt resursmässig utdelning, så att säga). Äta mörk choklad med pistagesmak. Dricka jasminte. Skriva lite mer. Promenera med familjen genom en strålande septembersol. Sparka i lövhögar. Lukta på morgondimma. Sova middag. Känna min son när han sparkar i magen. Drömma om att ha honom i min famn och att få visa honom för sin syster.
Drömma om framtiden. När saker nog är som nu, fast ännu bättre.
 
Sådant är vad jag gör, de lugna dagarna.
Jag blir så glad varje gång jag unnar mig dem.