Nu är jag på vårdcentralspraktik och är positivt överraskad till tusen. Stämningen här är fantastisk, handledaren min en otroligt duktig läkare men också minst lika duktig på att förmedla sina kunskaper. På att pusha en att testa att göra saker men aldrig så att man känner sig utslängd i något utan stöd eller hjälp.
Variationen i problematik och personlighet hos patienterna är oerhört stimulerande. Här hanteras allt från depressioner till småbarnsastma, från småoperationer till BVC-kontroller. Unga och gamla och mittemellan springer runt här och ibland får man gratis mat, när det är möten eller när läkemedelsbolag kommer förbi.
För varje liten uppgift jag utför växer jag några centimeter, så snart är jag väl två meter lång. Aldrig trodde jag att jag skulle kunna klara sådana här saker. Oron fanns hela tiden att fem terminers prekliniska studier skulle vara allt det fick bli, sedan skulle det avslöjas att jag ju egentligen inte alls klarar sådant här. Det är så tryggt att sitta på biblioteket och läsa böcker och försöka få höga procent på sina tentor, men till min förvåning inser jag att det är ju bra mycket roligare att rusa runt på en hälsocentral och träffa massa folk.
No Comments